kapitel 13

240 7 0
                                    

Matts perspektiv

Det är så svårt att ha ett leende på läpparna när du inte är glad. Varför? jo för att ett leende är något som kommer naturligt och när man då försöker tvinga fram det blir det som allt annat man försöker tvinga fram. Dåligt. Det har jag många erfarenheter av. Varje gång mamma varit full har jag oftast gått till Sam och helt enkelt fått tänka på något annat. Hon blev den som skingrade mina tankar, min räddning. Jag har säkert sagt det typ fem miljoner gånger men det var så det var. 

Så när Hannah ville prata om Sam blev jag väldigt känslosam och ville knappt prata längre. Jag har en bra anledning dock. Det är fortfarande väldigt nytt för mig att inte vara med henne längre.                                                                                                                                                                                        "Sam var jätte oroligt när hon fick veta att du hade festat och sedan inte kommit hem" säger hon och söker ögonkontakt med mig. Men jag ser bara ner i min kudde. "Vad var det som hände?" frågar hon istället. Jag fortsätter bara att se ner i min kudde. Det är en prydnadskudde som jag fick av min gammelfarmor bara något år innan hon gick bort. Jag studerar dem broderade röda blommorna som är utspridda över de vita tyget.  "Matt....Snälla" ber hon sedan. Jag ger ifrån mig en suck och ser tillslut upp från kudden. Hannah möter mina ögon och ler ett litet leende.       "Du måste lova mig att aldrig berätta det här för någon, okej" jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska berätta sanningen vid det här laget eller om jag ska hitta på något som skulle kunna vara en bra anledning. Hannah nickar till svars. "Jag blev jätte packad på en fest jag gick till för någon dag sedan." Det är en bra början, men hur ska historien fortsätta? "Jag blev så full...Och allt började snurra" jag hade inte insett att det skulle vara så svårt att berätta det för någon, alla bilder som återigen dyker upp i huvudet och känslan av undergivenhet. Jag blev tyst och ville inte fortsätta, vägrar att fortsätta berätta. "Hur mår Sam?" frågar jag istället. Hannah verkar förstå att jag tycker att det är jobbigt. Men hon vet inte varför jag tycker det är jobbigt.      "Hon mår inte mycket bättre än dig" säger hon kort "Vad jag vet så äter hon inte lika mycket längre" hon suckar "Vet du varför hon gjorde slut?" frågar hon tyst. Jag nickar svagt.                        "Jag är inte dum, jag vet att det är för att jag lade ner mer tid på min familj än på henne och då tog hon väl illa vid sig." säger jag snabbt. Min mamma har varit mycket sämre under den senaste tiden än vad hon varit på flera år och då var jag orolig för henne under ett tag. Jag ville inte berätta det för Sam eftersom jag tyckte att det var pinsamt och jag var rädd. Rädd för vad mamma hade gjort ifall hon fick veta att Sam visste och så var jag rädd för vad Sam hade gjort ifall hon fick veta. "Hur som helst" Jag gör ett nytt försök att berätta. "Jag tror att jag satte mig ner på en stol eller något och sedan kom en blondin fram till mig och ville att jag skulle följa med henne" Jag avbryter mig själv. Inser att jag inte vet hur jag kom till sovrummet som hon sedan...."På något sätt hamnade jag i en säng och jag blev som förlamad av all sprit." Hannah flämtar till och lägger handen över hennes mun. Jag förstår att jag inte behöver fortsätta berättelsen för hon vet redan slutet. "Du får inte berätta det här för någon!" ensamma tårar rullar ner för mina kinder. Hannah bara nickar, fortfarande med handen över läpparna. 

Hej❤
Snälla läs

Jag är så ledsen för att jag inte uppdaterat på typ så här 100 år. Men jag har inte haft så mycket motivation till att skriva överhuvudtaget 😢 som ni kanske märker så är detta kapitlet väldigt kort också. Jag ska försöka publicera mer 💕

Till er som fortfarande är kvar och läser mina böcker, tack så så mycket❤ ni är så underbara.💕💕

För er som vill så har jag bestämt mig för att ge ut min snapchat så ifall du någon gång skulle vilja prata så finns jag där❤

👻~ ina2004a (jag vet att jag är kreativ med namn)

Tack återigen för er som är kvar💕
Ska försöka uppdatera imorgon också❤

Hejdååå❤❤❤

In love with a stranger Where stories live. Discover now