Skepnadsskiftarna

Del 5: Träning

Jag vaknar av att Am plötsligt sliter av mig täcket och drar upp mig ur den varma sängen.
"Skynda dig, din träning har redan börjat!" Säger hon lite stressigt men ler ändå åt mig på det där lite snälla sättet som bara hon kan. Jag börjar genast fumla efter mina kläder i de enstaka ljusstrålarna som letat sig in genom det lilla fönstret. Jag hittar mina kläder i en hög på det slitna trägolvet och drar på mig de samtidigt som jag inte kan släppa tanken på vad det var jag hörde igår, jag bara måste få tag på den där filen. Vad var det de egentligen pratade om? Vad är det för speciellt med mig?.
"Sapphire kom nu" hör jag Am ropa utifrån och jag skyndar mig att dra på mig den sista strumpan och springer ut genom dörren.

*****
Jag springer bredvid Am på stigen som leder mot Träningscirkeln, min mage kurrar högt och jag ger henne en lite lidande blick. Am skrattar
"Det blir bra snart, på din träning idag ska ni försöka få fram vilket djur det är du kan förvandlas till och efter det så kan du få äta igen då vi vet vilken mat det är som är skadlig för dig. Det brukar inte ta så lång tid, det är mest bara koncentration som behövs och att göra som de säger."
Vi kommer fram till grusgångens mynning. Gläntan är fylld av elever och mästare och jag känner genast igen två av de personerna jag ser. De båda är två av mästarna som jag såg igår natt, överhuvudet och han som både var lång och stilig. Jag börjar kallsvettas och tittar nervöst på de båda mästarna, tänk om dom såg mig igår? Am vinkar hejdå och springer bort mot luftgläntan. Jag fortsätter framåt mot de två andra mästarna som står och pratar med varandra.

"Välkommen till Lapidubus och din första träningsdag, Sapphire. Jag heter Beryll men du ska kalla mig överste mästare." Säger överhuvudet med det långa skägget.
"H..eee...jj Ö...överste mässstare" säger jag nervöst och möter hans bestämda blick. Han  böjer sig fram mot Kunzit och viskar något i hans öra. Jag hör några enstaka ord:
" ... Uppdatering......senare..... mötesplatsen .... Ikväll" Skumt, tänker jag. Vill överste mästaren ha uppdatering om mig? Kanske inte så konstigt ändå så som dom pratade om mig igår... Jag måste få tag på den där filen tänker jag än en gång innan den andre mästaren säger
"Var inte nervös. Jag heter Kunzit och är eldmästare så vi ska nog ha mycket roligt tillsammans"
"Okej" mumlar jag och tittar ner på mina skor.
" Kom" säger Kunzit och börjar gå bort mot eldcirkeln. Jag följer efter och vi lämnar överste mästaren bakom oss. 

"Här är våran nya medlem i eldelementet" säger Kunzit och pekar på mig framför folket i eldgläntan. Jag skulle gissa på att det är en klunga på ca tio stycken människor. Längst fram i klungan står två stycken som ser ut att vara syskon, en kille och en tjej, de har ungefär samma kastanjebruna hår,likadana mörkbruna ögon och näsa täckt av fräknar. Bakom de står en lång tjej som är ungefär ett huvud längre än alla de andra. Hon har nästan vitt hår som är uppsatt i en slarvig knut mitt uppe på huvudet och kollar på mig med en blick som genast berättar att här är det hon som bestämmer och ur hennes synvinkel så är hon bäst på allt. Bredvid henne står det två killar. En med långt svart hår uppsatt i en låg hästsvans och en med nästan snaggat ljusbrunt hår. Killen med långt svart hår tittar ointresserat på mig samtidigt som han viskar något till den andra killen bredvid som börjar skratta. Kunzit tar tag i min arm och drar mig bort mot skogsbrynet så vi blir ostörda och klungan skingras och återgår till sina sysslor igen. Han sätter sig ner på det lite fuktiga gräset och jag gör likadant.
" Okej, för att få reda på vilken din andra skepnad är behövs otrolig koncentration och det är inte lätt." Jag nickar och han fortsätter: " Du ska tänka dig att du befinner dig i ett vitt kalt rum och det ända du ser är en grå siluett av någonting. När du är tillräckligt koncentrerad kommer den här silhuetten börja ta form till det djur vilket blir din andra skepnad. Det du ska göra då är att försöka rulla ögonen bakåt. Det är inte enkelt men man vänjer sig efter ett tag. Bli inte stressad, det tar sin tid "säger han och ler. Jag sluter ögonen och tänker. Jag försöker tänka på allt han sa och hur man ska göra. Jag ser det vita rummet framför mig. Jag testar att rulla ögonen bakåt men inget händer. Jag känner en obehaglig krypande känsla i mig, varför funkar det inte? Är det något fel på mig? Jag öppnar ögonen och kollar frågande på Kunzit.
"Försök igen, det gör inget" säger han förstående. Så jag sluter ögonen igen och koncentrerar mig ännu hårdare, jag knyter mina händer för att försöka hålla koncentrationen. Mina tankar leds hela tiden iväg åt ett annat håll och efter ca 20 minuter känner jag mig riktigt yr. Jag ser en grå siluett  flimra förbi men hinner inte se den mer än en sekund innan min koncentration faller bort helt och jag tittar upp på Kunzit igen.
"Varför funkar det inte?? Vad är det för fel på mig??" Säger jag i panik.
"Det är inget fel på dig det är normalt , jag förstår att det är svårt att koncentrera sig när man inte ätit på så länge och säkert inte fått mer än en timmes sömn, du har ju haft ganska mycket att tänka på. Vi kan fortsätta imorrn." Säger han. "Okej" säger jag lite besviket och reser mig.

                                      *****

Jag pressar ner huvudet i den mjuka kudden. Vadå normalt? Hade inte Am sagt att det gick fort? Varför funkade det inte för mig?
"Am?, sover du?" Frågar jag tyst till sängen bredvid mig.
(Inget svar)
Jag testar en sista gång, jag sluter ögonen och föreställer mig det vita rummet. Nej, inget händer. Jag koncentrerar mig med all kraft. Då, då ser jag det en ljus grå siluett som "svävar" omkring. Min kropp fylls av iver, den börjar ta form och jag rullar försiktigt ögonen bakåt. Jag känner en konstig degig känsla som går genom hela kroppen. Nu måste det funkat tänker jag.