Skepnadsskiftarna

Del 6: HUNGER

Vad är det som händer. Jag mår illa och känner mig yr i hela kroppen.
HUNGER HUNGER
En röst dånar i mitt huvud.
Jag rör mig framåt utan att styra mina egna ben. Min blick är hela tiden riktad rakt framåt men det är någonting som är fel. Varför ser dörren så stor ut och varför är allting täckt av ett gråaktigt skimmer? Jag blinkar några gånger men det gråaktiga är kvar...
HUNGER HUNGER
Jag förlorar den korta kontrollen jag hade över mina egna ögonlock. Mina ben fortsätter framåt ut till vardagsrummet. Men vad är felet. Jag använder all min kraft och tar kontroll över min egen kropp igen. Tittar ner på mina händer... Inte händer utan vita tassar!?
HUNGER HUNGER
Jag anstränger mig till det yttersta men det är meningslöst, jag har förlorat kontrollen igen och rör mig snabbt ut ur stuga 27. Precis när jag känner det kalla gräset mot mina tassar slås jag av tanken 'jag har förvandlat mig till min andra skepnad!'. Paniken sprider sig i kroppen. Varför har jag ingen kontroll?
HUNGER HUNGER
Jag fortsätter vidare förbi de andra stugorna ut i skogen. SKOGEN?! Jag tänker tillbaka på Zirkos långa rivsår och på alla varningar jag fått om att 'vad du än gör gå inte ut i skogen!' Jag försöker allt vad jag kan att hejda mig själv men det funkar inte.
HUNGER HUNGER
Plötsligt saktar jag ner men fortsätter smyga längre och längre in i skogen. Vad händer om jag inte hittar tillbaka? Mina öron spetsas vid ljudet av några löv som prasslar framför mig.
HUNGER HUNGER
Allt händer väldigt fort. Jag dyker mot min egen vilja ner mot lövhögen där prasslet kom ifrån. Jag känner något varmt mot mina tassar. Jag spetsar det med mina sylvassa klor.
HUNGER HUNGER
Rösten blir starkare. Varm röd vätska fläckar min vita päls. Jag sätter tänderna i något mjukt, varmt och knaprigt. Jag äcklas. Tuggar. Sväljer. Rösten är borta ur mitt huvud. Allt blir svart. Jag svimmar.

*****

"Sapphire! Sapphire!" Jag vaknar av att någon skriker mitt namn. Hela kroppen värker och jag slår långsamt upp ögonen. Det tar ett tag för mina ögon att vänja sig vid ljuset.
"Hon är vaken!" Skriker någon i glädje. Am, såklart är det Am. Det känns som jag har sprungit ett maratonlopp, jag har träningsvärk i hela kroppen och mitt huvud bultar. Jag sätter mig sakta upp och ser mig omkring. Jag ligger i gläntan utanför stuga 27, det är tidig morgon och solen har precis gått upp. Am tittar oroligt på mig. Hon är endast klädd i sina sovkläder och ett par tofflor.
"Varför ligger du här? Vad har hänt? Är du skadad?" Frågorna strömmar ut ur Ams mun och då kommer minnena från igår natt tillbaka. Hur jag förvandlades, att jag inte hade kontroll över min egen kropp, färden ut i skogen och min måltid... Men minnena väcker många frågor. Vad var det jag förvandlades till? Varför hade jag igen kontroll över min egen kropp? Vad var det jag åt? Hur hade jag kommit tillbaka ifrån skogen? Jag minns bara att allt slocknade efter min blodiga måltid.
"Jag bytte skepnad..." säger jag tyst. Am skriker av glädje
"Det är ju fantastiskt! Vad blev du?"
"Jag vet inte, något med vita tassar" mumlar jag.
"Men vad gör du här ute då" säger Am och tittar frågande på mig. Jag tänker efter några sekunder innan jag bestämmer mig för att inte säga något om mitt nattliga äventyr till Am. Jag mumlar bara någonting om att jag är helt slut och Am säger att jag kan sova resten av dan om jag vill, hon ska meddela Kunzit att jag är sjuk. Så jag reser mig sakta upp och går sakta bort mot stuga 27, mitt rum och min varma otroligt inbjudande säng. Men jag kan fortfarande inte släppa tanken på hur jag hade kommit tillbaka från skogen till gläntan. Hade jag själv gått tillbaka i mitt medvetslösa tillstånd eller hade någon förföljt mig och sedan burit hem mig när jag svimmat....?