Eftersom jag verkligen älskar att åka skidor hade mina föräldrar äntligen gått med på att ta en vecka i en backe i Österrike. Jag var överlycklig och helt hyper när vi satt i bilen och åkte genom Europa.
-D/N!! Ta det lugnt, sätt på lite musik istället.
Skrattade pappa. Jag satte i mina hörlurar i mobilen och gick in på spotify. En spellista på repeat räckte hela resan, och jag satte igång. Först ut var Ex factor. Den var så fin. Jag fortsatte lyssna hela vägen ända tills vi var framme vid hotellet. Klockan var halv elva och min lillebror sov så jag fick bära honom och en väska, medans mamma och pappa tog resten av väskorna och även pjäxorna. Vi checkade in och åkte hissen upp, vi hade fått rum 318. Jag stupade i säng och somnade direkt, även om jag hade en smackande femåring bredvid.
Nästa morgon vaknade jag tidigt, och även fast det hade blivit rätt så sent igår så var jag väldigt pigg. Först hade jag undrrställ och sedan mina gröna skidkläder. På fötterna hade jag ett par vanliga strumpor, sen ett par raggsockor och sist mina silvriga pjäxor. Håret hängde i två flätor och ovanpå hade jag min vita skidhjälm, jag hade även en tubsjal så att det inte skulle bli för kallt, samt mina skidglasögon.
-Kom nu!!
-Vi är strax klara.
Väl vid backen fixade vi liftkort och satte på oss skidorna, och sen var det bara att åka!! Jag började med min brorsa i en grön backe, han var faktiskt väldigt duktig och vi åkte några blåa backar tillsammans hela familjen sen. Men eftersom jag var den vassaste på skidåkning i familjen ville jag åka lite själv också, eftersom ingen annan åkte svarta backar. När jag kände mig redo åkte jag liften upp till bergstoppen och åkte ner i en svart nedfart, den var nog ungefär 500 meter och car väldigt brant. Det gick hur bra som helst och det var härligt när jag var nästan själv i backen, jag älskade den känslan. Efter kanske 125 meter stötte min ena skida på något och jag kan inte kontrollera vart jag åker längre. Paniken växer och jag åker in i något, sen snurrar det och till slut blir det svart.
Det ljusnar igen och jag känner hur det bränner i vänstra knät. Ögonlocken vill äntligen och jag ser att någon i blå skidklädsel står och tar av mig skidorna. Jag gnyr till av smärta.
-Oh! You're awake, how are you feeling?
Jag känner igen rösten, tror jag, men kan inte placera den, allt jag kan tänka på är att det känns som knivar sticks in i knät.
-My knee hurts.
Tur att man har A i engelska...
-I see... You did quite a flip there. I was at the top when you lost control. What's your name?
Det är en kille, övre tonåren, mer kan man inte säga eftersom han har både skidglasögon och halsduk.
-I'm D/N, what about you?
-I'm Felix.
-That's the name of one of my idols.
-He's a lucky guy.
Felix drog ner halsduken och log. Ett leende som inte går av för hackor. Ett leende som jag mycket väl känner igen.
-Isåfall... Är det du som har tur.
-Jag?
Han drog upp glasögonen och man såg hans ögon. Gud.
-Felix...
-Är du en foooer eller?
Han ler och jag nickar. Knät känns bättre och jag försöker resa mig upp, men jag skriker till och Felix är inte långsam med att sätta sig bredvid mig.
-Hur är det?!
Han verkar orolig.
-Axeln...
Kvider jag och försöker hålla tillbaka tårarna men de rinner redan. Han drar upp min glasögon.
- Stackare...
Han torkar bort några tårar.
-Tror du du kan gå?
Jag nickar sammanbitet och han hjälper mig upp. Efter att han övertalat mig att han tar mina skidor så börjar vi vandra ner, jag kände samvetet krypa fram lite.
-Är det säkert att ja
Han avbryter mig leendes.
-Nej, du behöver inte ta något. Felixpower you know.
Jag himlar med ögonen, vilka det fortfarande rinner lite från.
Efter en kvarts vandring är vi äntligen nere. Felix sätter våra skidor i ett ställ och vi går in i värmestugan.
-Kom här.
Vi gick till handikappstoan och Felix låste om oss.
-Sitt.
Han pekade på toalettstolen och jag satte mig. Först hjälpte han mig av med hjälmen och sjalen, sen jackan. Det brändes och dunkade och skar och gjorde ont på alla sätt i min vänstra axel. Felix nuddade den och jag gnydde till.
-Hur går det D/N?
Han såg väldigt bekymrad ut.
-Bra, eller vad man nu ska säga.
-Är det okej om vi tar av tröjan?
Det skulle ju helt klart underlätta, strippa för Felix... ?Okej då.
-Mhm...
-Säkert?
-Ja.
Han hjälpte mig av med även tröjan, och även om det gjorde så ont så man bara ville dö, höll jag mig för att skrika. När tröjan var av huttrade jag till lite i lysrörsbelysningen.
- Är det kallt?
-Inte direkt...
-Inte här heller.
sa han och drog av sig jackan, hjälmen var redan av.
-Litar du på mig?
Jag kollade konstigt på honom, litade?
-Visst, men...
-Bra. Ett, två, TRE!!
Han ryckte till i min axel och jag skrek till, men det kändes ändå bättre.
-Vad hände nyss?
Kved jag. Han svarade inte, bara lutade sig fram och kysste mig. Han satte sig där jag nyss suttit, och jag satte mig i hans knä med benen runt honom. Han slickade på min underläpp och snart brottades våra tungor ikapp. Vi slutade plötsligt.
- Vilket hotell bor du på?
- (namnet på hotellet)
Han log.
-Rum 723.
Han pussade mig snabbt på munnen.
-Eget rum.
--------------------
Okej första imaginen, vad tycks?
