Första dan på sommarlovet. Äntligen slipper jag skolan. Eller snarare mina klasskamrater. Jag stod framför spegeln i mitt rum och granskade mig själv. Jag såg en lång, rätt så smal tjej som log osäkert mot spegelbilden. Idag skulle jag ut på stan och shoppa, det skulle bli skitkul! Eftersom det var varmt ute hade jag ett par slitna jeansshorts, en magtröja och sen såklart min beanie som det stod foooer på. Jag log ett sista osäkert leende mot min reflektion innan jag skuttade nerför trappan och hoppade i mina converse. Resten av familjen var iväg, de var i våran sommarstuga men jag hade valt att stanna ensam kvar här vid civilisationen. Sommarvärmen omslöt mig medans jag gick in mot stan, jag hade redan bestämt mig vart jag skulle gå. Först Hollister, sen HM o sen en massa mera affärer. Mitt liv var väl inte helt glamoröst, om jag får säga det själv. Ända sen förskoleklass hade jag alla emot mig, och det blev bara värre med åren. Nu gick jag i åttan och blev misshandlad dagligen. Egentligen är det rätt så svårt för lärarna att undgå, fast på något konstigt sätt så hade värken någon lärare eller mina föräldrar märkt.
Jag väcktes ur min tankar när jag såg ett gäng bekanta ansikten, jag vände mig om men de hade redan sett mig. Känslan av dem som kom närmre gick inte att beskriva, det var som en isig och kall känsla, rädslan var enorm. De började öka hastigheten, då gjorde jag också det. För att komma bort från dem så började jag springa, men de hade inte tänkt tappa bort mig. De jagade mig genom gatorna och jag kände paniken växa medans mascaran rann.
- D/N!!!!
Ropade Alexander hånfullt bakom mig.
-Vi kommer och tar dig!!!
Jag sprang och letade febrilt efter ett gömställe, men förgäves. Jag kom bara längre och längre bort från gatorna jag kände till och hade ingen aning vart jag var. Plötsligt ramlade jag framlänges ner på asfalten av att Robin kastade sig över mig. Mina handflator sved efter att ha stött i marken och jag hade nu tre stycken killar över mig, de andra två stod bara bredvid och skrattade. De öppnade min väska och tog min plånbok, mobil och lite andra småsaker. Eftersom vi var inne i en mörk gränd i ett av de inte så folkrika områdena hörde ingen förutom Alexander, Robin, Tim, Albin och Zake mina skrik när de sparkade mig på diverse delar av min kropp. Mitt huvud ömmade och det rann blod ur munnen och näsan efter att jag fått Tims fot i ansiktet åtskilliga gånger. Det kändes som om detta var slutet, att jag skulle dö nu, jag skrek en sista gång när foten var på väg in i mitt ansikte återigen.
-Vad fan håller ni på med?!?!
Springande steg ekade i den mörka gränden, det hade räddat mig från en spark till för att rörelsen Tim var på väg med hade tonat av.
-Vad fan tänker ni med?!!?
Jag kände mig helt förlamad där jag låg, sen kände jag en spark till på knät, av Zake. Inom loppet av fem sekunder låg även han på marken, resten av ligan drog upp honom och sprang på vackliga ben ut ur gränden.
-Rör ni henne igen så är ni döda!!!!
Mina ögon var stängda och jag kände hur min kind badade i blod. Jag kunde inte röra mig.
- Hur mår du?
Rösten var öm och len, tvärtemot vad den hade varit mot killarna. Mina läppar var inte kapabla till att forma ord så istället kved jag till. En hand strök bort mitt hår från ansiktet och bar sedan upp mig. Personen bar mig tätt intill honom och höll om mig skyddande. Jag grät bara tyst mot hans tröja. Efter ungefär fem minuter hörde jag hur vi gick in genom en port och sedan vidare genom en korridor, sen hörde jag tjattrande röster.
-Du är sen
-vart har du varit?
-Vi har väntat
