Prolog

59 1 0
                                    

För många århundraden sedan kunde man leva utan att frukta för sin familj varje dag. Eller sina vänner. Man behövde inte vara rädd för sin egen skull heller. Det värsta som kunde hända var att man fick underkänt på ett prov typ, och det var väldens undergång. Fast nu är det ju för det mesta samma sak, förutom att vi faktiskt upplever världens undergång på riktigt. Jo, det är sant. Apokalypsen är här för att döda oss alla. Men det är ingen zombie-apokalyps direkt, utan mer en som innebär att världen är grovt överbefolkad, så att syret långsamt men ändå snabbt försvinner då alla platser där det brukade finnas växter på nu är storstäder eller industrier. Alltså finns det ingenting som skapar nytt syre, så det är inte så konstigt att det håller på att ta slut. I skolan får vi höra berättelser om hur det förr i tiden, en lång tid sedan fanns mer landsyta, men att det sedan blev täckt av vatten på grund av någonting som kallas för global uppvärmning. På den lilla yta vi har kvar att leva på har det bildats två länder; Perfonia och Sarographia. De som bor i Perfonia har tur att de inte bor i Sarographia, och de som bor i Sarographia har oturen att de inte bor i Perfonia. Jag själv hade otur.

Det är en mur mellan de två länderna. Invånarna får inte ha någon som helst kontakt med några från landet bredvid. Det är dödstraff på den saken. Vi får nöja oss med att höra berättelser på fattiga, slitna gamla pubar sent på arbetsdagarna. Det som jag har hört om Perfonia är att det är ett välfärdsland. Där har de inga barnaretare som mister sina fingrar i maskiner på stora, rökiga, grå industriområden. Det finns rent vatten och mat så det räcker till alla. Det finns ingen svält. Jag har hört att det är ett paradis. Men det är inte det bästa som jag har hört om landet bortanför muren. Det sägs att det inte finns något lotteri där.

Lotteriet är någonting som hålls varje år. Det ska vara ett sätt att minska befolkningen på planeten på ett snabbt och smidigt sätt. Det händer en gång varje år, för att staten ska hinna med att utföra det. Det är en lottning. Hundra ungdomar eller barn i hela landet lottas ut för att gå direkt till ugnarna, ugnarna dit ungdomarna och barnen går för att brännas levande varje år tack vare statens desperata försök till att rädda mänskligheten. De har inte råd att göra det på ett annat sätt, men jag tror att diktatorn (som styr staten) egentligen tycker det är bra och rolig underhållning.

Lottningen hålls i december, som en slags sjuk ironi för att det är som en överraskning när man blir lottad till ugnarna. Nästan som en liten julklapp. "Hej, ditt barn har blivit lottad till att brännas levande!" Är inte det allas dröm?

Lungor utan syreDonde viven las historias. Descúbrelo ahora