157 - Agnes POV

899 20 16
                                    



-Kör. Sa jag trött och taxichauffören nickade och började köra jag lutade mig tillbaka mot ryggstödet på sätet i bak.

Jag kopplade in hörlurarna i mobilen och började lyssna på min spellista. Jag tänkte tillbaka, till alla minnen som fanns från den här jävla staden, alla bra och alla dåliga. Jag minns fortfarande första gången jag träffade Oscar, första gången vi kysstes, allt. Jag minns till och med var vi åt på våran första "riktiga" middags dejt. Jag slöt ögonen och lutade huvudet mot fönstret.

-Vi är framme. Sa någon och jag satte mig snabbt upp, kollade mig omkring, kvar i taxin
-Var? Sa jag förvirrat
-Flygplatsen. Sa pappa
-Var är Oscar? Frågade jag, hade fortfarande inte förstått vad pappa sa
-Han är väll hemma eller så jobbar han gissar jag. Sa han och hoppade ut ur framsätet där han suttit och min syster som suttit bredvid mig hoppade också ut

Jag kom tillbaka till mitt medvetande och visste exakt vad som hände, jag skulle åka ifrån Oscar och kanske aldrig få se honom igen. Jag suckade, knäppte lös bilbältet och hoppade trött ur den varma bilen, jag drog ut ena hörluren ur örat. Sen tog jag min stora resväska och handväskan jag hade och hängde handväskan över axeln och drog upp handtaget på den stora resväskan. Sen sa pappa hejdå till taxichauffören och vi gick mot ingången till Arlanda, där planet skulle komma, som skulle ta mig till USA.

Oscars Perspektiv

Jag vaknade av att telefonen ringde för säkert 5 gången. Vem fan var det och vad ville personen? Varje gång hade jag lagt en kudde över huvudet och somnat om men det funkade inte längre. Med en irriterad suck tog jag mobilen och såg Omars namn på skärmen. I samma sekund kom paniken. Fan! Jag slängde en blick på klockan som visade 11.10, vilket betydde att Agnes plan skulle gå om 3 timmar och hon skulle checka in om 50 min. Helvetes jävla skit! Hur kunde jag glömma?! Jag flög upp ur sängen, drog åt mig en vit t-shirt som jag drog på mig och ett par svarta jeans, sedan ryckte jag åt mig mobilen och bilnyckeln och ringde upp Omar.

- Oscar vart fan är du?! Frågade han stressat, jag stängde ytterdörren efter mig och började småspringa mot bilen
- Eh, jag... jag är påväg. Mumlade jag medan jag hoppade in i bilen och startade den
- Vi är på flygplatsen om 5 minuter, du kommer inte hinna Oscar?! Sa han stressat. Jag kände hur gråten samlade sig som en klump i halsen. Jag skulle fan hinna
- Jag hinner visst, jag kommer snart. Sa jag, slängde mobilen på sätet bredvid och körde snabbt iväg mot Arlanda

Agnes Perspektiv

Vi gick in på Arlanda och omringades direkt av stressade föräldrar som försökte hålla koll på sina barn, vissa satt och väntade på bänkar och andra gick runt och verkade hur glada som helst över att dom skulle resa. Jag önskar jag var en av dom egentligen. Som skulle åka bort på en semester i nån vecka och sen komma tillbaka igen. Men jag kan inte ändra mig nu, det kommer bli bäst såhär.

- Agnes! Ropade en röst och jag vände mig om. Bakom mig såg jag Angelica komma snabbt mot mig och jag släppte mina väskor och mötte henne i en kram, vi kramades länge. Vad gjorde hon här? Hade hon flugit hit från Skellefteå för att bara säga hejdå?

-Vad gör du här? Frågade jag henne och släppte kramen
-Det är klart jag kommer och säger hejdå! Sa hon och slog på min keps skärm så den åkte ner en liten bit. Jag drog upp den och kramade om henne igen
-Okej, spara lite kramar till oss också! Hörde jag en röst säga bakom Angelica och där stod Omar, Felix, Johanna, Linn och Felicia, jag sökte med blicken efter den 6e personen som saknades, Oscar
- Va...vad gör ni här då? Frågade jag chockat och lät Felicia, Johanna och Linn krama om mig i någon sorts gruppkram
- Vi ville komma och säga hejdå, innan du åker! Sa Omar med ett litet leende. Jag log tillbaka och kramade om honom
- Vad gulliga ni är, ni hade inte behövt... Började jag men Johanna avbröt
- Jo det hade vi visst, kom och krama mig igen istället! Sa hon och drog in mig i ännu en kram, jag kramade om henne hårt. Inte gråta, inte gråta, inte gråta, släppte kramen och log ett påklistrat leende mot henne. Jag kollade ännu en gång efter Oscar, men han var inte här. Varför inte?

ASK.FM/O.EDove le storie prendono vita. Scoprilo ora