03

260 6 2
                                    

Alicia's perspektiv
Jag knackade försiktigt på dörren till Nathans rum men inget svar hördes inifrån. Jag öppnade dörren och fick syn på Nathan. Han låg i sin säng, med ögonen stängda och hans bröstkorg åkte upp och ner i jämn takt. Jag smög försiktigt in och bara betraktade honom. Han var faktiskt ganska vacker. Det mörka håret var lite överallt på hans huvud och hans ögon som jag sett dem andra dagarna, dem var lika mörka dem med. Trots hans attityd så var han väldigt vacker och han såg ut som en snäll person. Vilket han säkert var, innan allt det där hände. Jag kan förstå varför han är ledsen. Han hade en stor kärlek som försvann. Vem skulle då inte bli ledsen? Men att han drar ut sin ilska och sorg på mig, vad hjälper det? Jag vill bara finnas där om det skulle vara någonting han skulle vilja prata om. Det är mitt jobb. Jag kom på mig själv med ett leende på läpparna när jag stod och såg på honom.
"Ska du stå och stirra länge eller?" Hörde jag plötsligt en mörk röst säga. Självklart var det Nathan. Var han vaken hela tiden? Han öppnade sina ögon och kollade på mig.
Ett flin var placerat på hans läppar och jag harklade mig.
"Jag stirrade inte på dig." Ljög jag och vände mig om. Han skrockade tyst. "Det gjorde du visst." Sa han. Jag suckade.
"Och? Vad gör det om jag gjorde det?" Sa jag tillslut och han flinade men sa inget efter det.
-
Vad tycker ni om boken än så länge?? Kommentera så jag vet.

MORGONENS LJUSWhere stories live. Discover now