16

183 8 0
                                    

Alicia's perspektiv
"Vi borde bege oss hem." Sa jag när jag möttes av den digitala klockan på mobilen. 19.52 stod det. Nathan suckade tyst.
"Jag vill inte hem. Idag är första gången på länge som jag känt mig så... så, äsch jag vet inte." Sa Nathan och såg på mig. Jag nickade förstående. "Om jag åker hem så kommer mina tankar ta över min kropp igen." Han skakade på huvudet. Jag la min hand på hans axel.
"Det är okej. Tiden läker alla sår." Nathan öppnade sina ögon igen och våra blickar möttes en kort stund innan han drog undan blicken.
"Visst." Svarade han och reste sig upp. Även jag gjorde det och vi började sakta men säkert att ta oss hem.

MORGONENS LJUSWhere stories live. Discover now