MORGONENS LJUS

27

Alicia's perspektiv
Jag kände verkligen att jag hade gjort skillnad. Inte bara för att Julie sa det, utan jag kände det även själv. Nathan pratade mer med mig. Han log till och med. Jag hade fått honom utanför huset. Visserligen bara en gång men det var i alla fall någonting. Jag hade gjort framsteg.

Försiktigt knackade jag på ytterdörren till huset. Den öppnades några få sekunder senare av Julie som med ett stort leende välkomnade mig. Jag steg in genom dörröppningen och tog av mig ytterkläderna. Julie talade om för mig att hon var tvungen att åka iväg på något affärsmöte med sitt jobb. Jag förstod henne. Hon log mot mig innan hon försvann ut genom dörröppningen som jag precis klivit in genom.

Jag gick upp för trappan och knackade sedan, som vanligt, på dörren in till Nathans rum. Väntade på ett svar om att jag kunde komma in. Det hade blivit som en vana. Men jag fick inget svar. Hans röst hördes inte innanför den vita dörren. Jag rynkade på ögonbrynen innan min hand tryckte ner handtaget. Dörren öppnades sakta upp och när min blick mötte hans rum kunde jag inte se honom någonstans. Jag klev in i rummet och kollade mig omkring. Nej, han var ingenstans. Plötsligt kände jag en varm hand lägga sig på min axel. Jag hoppade till och ett högt och gällt skrik lämnade min mun. Mina ögon mötte ett par mörka ögon som jag direkt kände igen. Nathan. Jag pustade ut. Tills jag såg att han bara hade en vit handduk lindad farligt långt ner på sina höfter. Jag spärrade upp ögonen en aning och svalde mitt saliv som bildats i munnen. Han verkade notera detta då ett kort skratt lämnade hans läppar. Han skrattade. Det var någonting jag sällan hade hört. Det hade kanske bara hänt en eller två gånger innan. Och när jag äntligen fick höra det igen var det som att få en mjuk kyss på läpparna.
Hans skratt var underbart vackert.

Förlåt verkligen för att jag uppdaterar så sällan på den här, men ska verkligen försöka att uppdatera oftare.

Hur mår ni idag? Själv mår jag hur bra som helst.