Kapitel 4

119 8 5
                                    

Men de känns nästan som om jag har känt honom hela livet...

-Vill du sova här? frågade Mac helt plötsligt.

-Får jag de? Jag kände att ett leende spreds i mitt ansikte. Jag kände inte direkt för att gå hem till mamma nu och Liza var ändå inte hemma.

-Nä du vet, jag frågade bara dig för skojs skull sa Mac retsamt. Jag vill gärna att du sover här.

Jag slängde mig runt Marcus hals och viskade "tack, tack för allt Marcus". Han blev lite förvånad, det kände jag, men tillslut kramade han mig tillbaka

-tack själv, för att du grät så jag kunde höra dig, jag hade inte direkt planerat att träffa en så fin tjej som dig idag, sa han. Jag började gråta igen, men nu var de inte av att jag var ledsen. Nu var de glädjetårar. Han strök sina fingrar genom mitt hår ner på min rygg. Jag började skratta. Marcus förstod inte något.

-vad är det? frågade Marcus.

-din vita tröja... är inte vit länge, den är helt svart och du är helt blöt. Förlåt, sa jag. Han kasta sig runt mig och kramade mig hårt.

-det gör inget min lilla Alice. svarade han mellan hans gulliga skratt. Vänta va? vad sa han precis?? "min Alice". Orden snurrade runt i mitt huvud, han kallade mig "min".

När vi satt där och myste kom någon in. När jag kollade på vem det var trodde jag det var Marcus, men det kunde det ju inte vara eftersom jag satt i hans knä? Jag förstod senare att det var Tinus.

-Hej! Du måste vara Martinus? sa jag.

-hej, haha ja det är jag det. Men vem är du? svarade han direkt. Jag kollade på Mac.

-Detta är Alice, en fin tjej jag träffade idag. sa Mac. Jag började rodna men kollade ner i marken för att ingen skulle märka det.

-ooooh Marcus har skaffat tjej, sa Tinus retsamt.

-sluta nu Tinus, gå! halvskrek Mac.

-hahahah förlåt, men trevligt att träffas Alice! sa Tinus.

-ja desamma! svarade jag lite tyst. När han hade gått kollade jag på Mac, vi båda hade blivit generade av det Tinus sa och båda hade blivit lite rosiga om kinderna. Mac var så gullig när han rodnande och det hela slutade med att vi båda satt och skrattade.

Scars in my heartTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang