Omars perspektiv
Jag möter hans blick som är full med ångest och granskar honom från topp till tå. Han är vacker. Som alltid.
Jag suckar högt för mitt beteende och drar mina fingertoppar genom mitt blåa lockiga hår som jag på flera dagar inte har tvättat.
"Oscar?" Får jag fram med en kall ton och jag kan se på honom hur han vrider obekvämt på sig. Hans riktiga namn Oscar brukar bara hans föräldrar säga och hans närmsta vänner. När jag var tillsammans med honom så säger jag Oscar bara för att låta allvarlig. Jag själv skulle faktiskt välja namnet Oscar framför Ogge.
"Vad har hänt med dig?" Frågar han med en förvirrad ton och jag skrattar humorlöst.
"För det första så bryr du dig inte". Får jag ur mig med en kall ton. Och han ser ledsamt mot mig.
"För det andra så har jag inte tid för att prata med dig. Jag har en parkbänk jag måste leta efter" yttrar jag med en kallare ton än innan och jag tar tag om baguetten och ger honom ett kort ögonkast innan jag går därifrån.
-
Hur mår ni idag? ❤❤
