Omars perspektiv
Jag tar ett till blos och känner hur jag börjar slappna av igen. Att röka var det bästa som har hänt mig, och jag blir förvånad då inget bra händer mig. Jag ser honom gå längst gatan och jag gör mig så osynlig som helst men jag misslyckas totalt. "Omar vänta" ropar han bakom mig och med en suck så vänder jag mig om och väntar på att han ska komma ikapp mig. "Hej" yttrar han och jag granskar honom från topp till tå och han gör det desamma. "Hej" yttrar jag och tar ett till blos av ciggen innan jag låter den falla mot marken och jag står på den. "Kan vi prata" yttrar han och humorlöst skrattar jag till. "Prata om vad Ogge? Vi är helt andra människor. Du har det snobbiga livet och jag kan inte umgås med sånna som du" yttrar jag till. Vi hade engångsligg och det skulle vara vara det men sedan fick han känslor för mig och han började oroa sig för mig. Om jag ska vara ärlig så har jag känslor för honom men jag kan inte det för att då skulle min status rasa och alla skulle vara mig. "Omar jag bryr mig om dig och snälla låt mig ta hand om dig" yttrar Ogge och jag skakar på huvudet och skrattar till "Du bryr dig inte alls" yttrar jag innan jag vänder på klacken och för mina steg till mina såkalade "vänner".
🎆🎆
Är så himla taggad på denna ni fattar inte
