Omars perspektiv
"Jag kan förklara" yttrar jag och kollar djupt i Ogges ögon och han fnyser.
"Gång på gång har du ljugit för mig Omar" fräser han och jag ser skamset ner.
"Jag vet att jag har ljugit mänga gånger för dig men-"
"Men vad?! Har du ljugit om oss?" Yttrar han och kommer nära mig. Jag betraktar honom och biter mig i läppen för att inte börja gråta.
"Absolut inte" viskar jag tyst och han nickar. Han börjar dock skratta och jag ser oförstående mot honom.
"Du ljuger, som du alltid gör" yttrar han och sekunden därpå så slänger han en vas mot ytterdörren nära mig, för nära.
"Jag må ha ljugit för dig men jag har ALDRIG ljugit om att jag älskar dig" jag fläktar med armarna och Ogge drar handen igenom sitt hår.
"Jag älskar dig" yttrar jag ärligt och Ogge kommer nära mig. Han kommer så nära så jag känner hans andedräkt mot min hud.
"Jag älskade dig" yttrar han och jag låter förstå tåren rinna. Hatar att visa mig svag men biter hårt om min underläpp.
"Kom aldrig tillbaka, jag vill inte se dig igen" yttrar Ogge och jag kan se honom hur ledsen och besviken han är. Jag nickar och tar min mobil från hans hand. Jag betraktar honom den sista gången innan jag går ut igenom huset jag inte är välkommen till längre. När jag känner hur hans blick bränner bakom mig så låter jag tårarna sakta men säkert rinna ner från mina kinder.
Vad fuck har jag gjort nu.
-
Imorgon blir det epilog eftersom jag vill publicera en ny bok :))
