Hålet i skogen

Regnskurar

Jag kände det på mig, redan innan jag öppnade ögonen, att jag var iakttagen.

Först blev jag skrämd, men mindes sedan snabbt gårdagen, slappnade av, öppnade ögonen och blicken fäste sig på ett par pigga, blåa, glada ögon.

-Godmorgon, Sara, sa Elliot med ett stort leende på läpparna.

-Godmorgon, Elliot, sa jag med ett plågat leende.
Bulan i mitt huvud hade inte blivit bättre under natten och ryggen klagade när musklerna spändes.
-Aj, sa jag ofrivilligt och kastade ett getöga på Elliot för att se om han hade märkt något. Det hade han.

-Har du ont? frågade han förskräckt och lutade sig mot mig i en kram. Jag besvarade den, vi satt så ett tag innan jag svarade:

-Ja. Ja, det har jag. Elliot stelnade till och lutade sig extremt försiktigt tillbaka, som om jag skulle gå sönder av minsta beröring. Han såg orolig och arg ut.

-De där dumma killarna har skadat dig,mummlade han fram mellan tänderna. Han reste sig upp och gick bort mot skynket som hängde över dörrhålet. Han spanade ut i skogen. Jag kände ett, konstigt, plötsligt behov av att trösta honom. Han var ändå bara en liten pojke, som dessutom bott i skogen sedan han var väldigt liten, och han skulle inte behöva känna sig ansvarig för att jag hade blivit slagen. Han var för ung för det.

-Elliot. Jag mår bra, det är lungt. Jag har bara lite ont, sa jag lungt. Elliot vände på huvudet och granskade mig.

-Du har ont, konstaterade han förargat.

-Ja, det har jag. Men skador är som.......regnskurar, sa jag efter en liten sekunds betänketid.

- Vad menar du? frågade Elliot ledsamt.

-Jo, du vet, när det regnar ute så är det jätte tråkigt, började jag. Man kan inte gå ut och leka i solen, eller bada i en sjö. När det regnar... så betyder det att det är för kallt för att snön ska lägga sig på marken och då kan man inte bygga snögubbar. Det är helt enkelt tråkigt när det regnar.

Elliot tittade misstroget på mig så jag fortsatte:

- Men även om det är tråkigt just då, så kan man göra andra roliga saker istället. Som att...

Jag tittade mig runt i kojan för att se om det fanns något tecken på att han hade gjort något han tyckt varit roligt. Det låg tre kottar i ett hörn med pinnar i sig som ben. På väggarna hade han ritat bilder med lera och ristat in tecken med en sten.

-Som att rita bilder eller att leka med kott-djur, sa jag entusiastiskt. Ett litet litet leende syntes på Elliots läppar.

-Man kan göra saker även om det regnar, eller hur? frågade jag. Han nickade.

-Och det kommer inte att regna i all evighet heller, det går inte, sa jag. Tillslut kommer det att sluta regna och då kan man bada igen,om man vill, och om det är kallt nog så kan man bygga snögubbar, sa jag.

-Ja, det kan man, sa Elliot.

-Regn är som skador, sa jag. När man är skadad kan man inte göra allt man vill, men det finns ändå saker som man kan göra som man tycker är kul. Sen när man inte är skadad längre så kan man göra vad som helst.

Det blev tyst en stund medan Elliot tänkte.

-Jag kommer inte att vara skadad i all framtid, Elliot, sa jag lungt.

-Nej, det kommer du inte, svarade Elliot. Så vad kan vi göra nu när det regnar?

Jag tänkte efter.

-Vi kan leka med kott-djur, svarade jag glatt och reste mig upp i sittande ställning.

-Ja! ropade Elliot förtjust.Han sprang snabbt fram till kott-djuren och presenterade mig för Mikael, Timmy och Hilda.