Hålet i skogen

Ödehuset

Bilen hade rullat fram på ojämna vägar i ca. 2 timmar nu. Repet runt mina händer skavde och jag hade blivit mycket trött på att när bilen körde över ett gupp åkte min kropp upp lite i luften och mitt huvud slog i marken. Bilen stannade plötsligt och Viktor och Frans gick ur bilen och till bakluckan. Någon öppnade dörren och någon bar upp mig i ett hårt grepp. Jag låg blickstilla för att de skulle tro att jag fortfarande var avsvimmad av den hårda smällen jag fick i huvudet.

-Du hade inte behövt slå till henne så hårt, sa Viktors röst precis åvanifrån mig så det var antagligen han som höll mig.

-Åh hon är tyst iallafall, sa Frans. De gick några meter och sedan stannade vi. Jag hörde att Frans satte i en nyckel i ett lås och vred om "klick". Vi var vid något hus tänkte jag. Det kunde inte vara ett femstjärnigt hotell och inte ett motell heller. Hur skulle det se ut om två männ skulle kliva in på ett hotell/motell med en stor brun illaluktande ihopkruten säck i sin famn?

-Asså detta huset skrämmer mig lite, sa Viktor.

-Vaddå är du rädd för att det ska spöka? frågade Frans retfullt.

-Nej, men ödehus är inte så jätte kul att övernatta i, sa Viktor lite argt. Direkt när de öppnade dörren slog en illaluktande kvävd och dunken lukt emot mig.

-Åå, fy fan vad är dethär? frågade Frans.

-Ett ödehus, sa Viktor.

-Åå, jävla pucko klart jag vet att det är ett ödehus! Jag menar lukten, sa Frans irriterat. Det luktade instängt och ruttna ägg. De gick in i huset och golvet knarrade. Så det var här jag skulle vara i en hel natt. I ett ödehus.