Glowsticks

Del 1

Ansiktet i spegeln var väldigt alldagligt, trots allt smink. Blek hy med små översminkade defekter, rätt så stora chokladbruna ögon omringade av stora mängder svart smink. Väldigt smal, contourad haka och hårt markerade kindben. Läpparna var hårt markerade av svart läppstift, det fick dem att se lite mindre ut än de var utan. De naturliga ögonbrynen syntes inte ens bakom de dramatiska mörkbruna bågarna jag målat dit. Den lilla fuskdiamanten i överläppen glittrade i ljuset från sminkspegeln.

Jag betraktade mig själv. Jag var i alla fall mycket vackrare än jag varit innan sminket åkt på. Tillsammans med min tajta svarta topp med en död kattunge på och de gråa, söndertrasade jeansen såg jag rätt så bra ut.

Det plingade till i min mobil och jag såg på displayen att det var Emina. Hon undrade när jag tänkte komma. Jag svarade snabbt att jag skulle försöka komma till första lektionen, men att jag inte var helt säker.

Jag fluffade till håret lite till, såg noga att lockarna låg rätt och sprayade sedan håret fullt med hårspray så att det skulle ligga perfekt under min nya svarta mössa. Sedan gick jag ut i hallen och började snöra på mig mina stålhättade kängor som det egentligen var alldeles för varmt för men som var de enda jag hade för tillfället.

Jag gick den korta vägen till busshållplatsen. Det var grått väder och fuktigt i luften. Trots det började jag svettas i min tunna, silvriga dunjacka. De fula, grå husen stod tätt här, men jag reflekterade inte över att allt var grått - mitt hår, asfalten, husen, betongklumparna, busshållsplatsen. Allt var som vanligt.

Jag kom fram till busskuren. Det var bara en ung man med glasögon som stod där, nervöst stampande med benet. Jag satte mig på träbänken och stoppade i hörlurarna i öronen och skruvade upp volymen på max så att jag nästan kände hur mina trumhinnor vibrerade. De snabba trummorna fick mitt hjärta att bulta snabbare, en underbar känsla.

Bussen kom efter inte allt för lång tid och jag gick på. Det var knökfullt av studenter som jag, på väg till gymnasiet. Jag satte mig på ett av de få lediga, hårda sätena och önskade att musiken varit ännu starkare så att jag sluppit höra att folk närmast mig tystnade - och att jag sluppit se folks små leenden. Jag hade satt mig i en grupp om fyra säten. På de tre andra satt det killar i min ålder. De kände säkert igen mig, så som de tittade på mig. Jag stirrade intensivt på en röd stoppknapp, vägrade låta blicken sjunka ner i golvet. Jag såg i ögonvrån att killarna fortsatte le och stirra på mig. Hade de ingen respekt alls?

Jag tittade ner i min mobil igen och försökte höja volymen ännu mer, men det gick inte. Jag höll inne en suck och gick in på min Tumblr. Allt var svart och grått, med vit text.

Då tog någon tag i min axel och jag vände fort huvudet mot handen. Det var killen bredvid mig. Jag plockade ut ena hörluren.

"Vad vill du?" fräste jag.

"Shit", sa killen och släppte min axel. "Please, attackera mig inte!"

Jag blängde på honom.

"Ville du något eller?"

"Vilken linje går du på?"

Jag tittade på honom och försökte se tecken på att han skämtade. Hans mörka rufsiga hår stod åt alla håll och kanter och han hade mycket fylliga läppar, som var uppdragna i ett brett leende.

"Varför bryr du dig?"

"Ingen aning", sa han och ryckte på axlarna. "Ville bara snacka lite."

"Snacka med någon annan", snäste jag och stoppade tillbaka hörluren igen. Hela världen fylldes av trummor och mitt hjärta började banka hårdare igen.

------------------------------------------------------------------------------------------

Där var första delen! Jag ska se hur ofta jag kan posta - och som sagt, ni får vara beredda på att jag tappar intresset för berättelser väldigt ofta.

Jag har - som vissa kanske vet - lagt upp den här berättelsen på Mugglarportalen där den har fått bra kommentarer, så jag hoppas att den blir lika uppskattad här. Just nu finns det tio färdigskrivna delar, vi får se hur många det blir!