Glowsticks

Del 9

Jag satt bänkad i en obekväm fåtölj - "Svanen" trodde jag att den hette - framför den stora, smått böjda tvn. Jag sörplade försiktigt på mitt glas med Loka Crush. Jordgubbsmaken var söt och jag trivdes med tanken på att den var sockerfri.

Emina satt hopkurad i soffan tillsammans med Emil och Anders. Koffe låg på golvet framför dvd-spelaren och försökte starta den.

"Jävla skit", muttrade han och bankade på den. "Varför går aldrig mamma med på att köpa en fyra? Den här trean är ju helt kass!"

Emil och Anders kastade roade blickar på varandra medan de betraktade Koffe. Till sist fick han igång systemet och satte sig i skräddarställning framför tvn med en kontroll i händerna. Han satte igång dvd:n och reste sig sedan för att släcka lamporna. Emina pep av förtjusning och sträckte sig fram för att ta en näve popcorn.

Stämningen i rummet var mysig. Under de nerdragna gardinerna kom det bara in en smal rand av rosa ljus som fick rummet att se litet och trångt ut, trots att det var så stort egentligen. Det var varmt och ganska kvavt och det osade smörade popcorn i hela lägenheten.

Det var längesedan jag tittat på film tillsammans med någon annan. Jag hade nästan glömt hur Emina alltid satt som på nålar och sedan skrek högt när det hoppade fram något. Jag var inte så koncentrerad på filmen utan satt mest och funderade på saker och ting. Det var rätt så roande att titta på de andras reaktioner.

Och Anders.

Anders satt bakåtlutad med ett avslappnat uttryck i ansiktet. Han bet lite på insidan av kinderna och trummade med fingrarna på låren. Det svaga ljuset kastade vackra skuggor i hans ansikte som såg skulpterat ut.

Jag tittade snabbt bort - jag fick inte tänka så. Jag tittade på tvn men jag fokuserade inte alls på filmen. Visst, filmen var tråkig - men jag var glad att jag kommit hit. Allt som hade med dessa killar fick mig att må lite, lite bättre. De väckte en liten glöd i allt mörker inom mig. Nästan som med Gremlin...

Jag ryckte till och tittade runt omkring mig - jag hade visst somnat. På tvn syntes "the nurses" som Emina berättat om. Ljudet jag vaknat av var ett gällt skri från just henne.

"Ta bort dem! Jag vill inte se mer! Usch! Bort! Neeeeej!"

Emina började snyfta och hon lutade ansiktet mot Emils bröst. Emil stelnade till och fick ett roligt ansiktsuttryck, men sedan skrattade han och la handen på hennes rygg.

Anders försökte hålla tillbaka ett skratt och kastade en blick på mig som fick mig att le inombords. När han höll kvar blicken fokuserade jag på hans näsrot så att jag slapp titta honom i ögonen. Jag försökte att se cool ut, trots att det kokade inom mig.

"Sssssh", sa Emil och klappade tafatt Emina på huvudet och mimade något till Anders. "De är borta nu. SÅ läskiga var de ju inte."

"Joooo", sa Emina dämpat med tjock röst.

"Kan ni vara tysta, eller?" väste Koffe och tog en näve popcorn. De var nästan slut nu.

Oj då. Jag kom på att jag lovat Gremlin att äta lite popcorn ikväll. Jag tittade på skålen, som nu mest innehöll hårda kärnor. Några fanns kvar. Bara synen fick mig att känna mig proppmätt. Och vad var det egentligen för löfte? Hur kunde det betyda något för honom egentligen? Jag kunde ju ljuga för honom...?

Men nej. Nu skulle jag må bra. Jag skulle äta popcorn som normala människor.

Jag lutade mig fram och tog en näve. De kändes flottiga mot mina torra händer och det singlade ner små saltkorn i mitt knä.

Jag stoppade in näven i munnen och tuggade. Det krasade obehagligt och det gjorde ont när jag bet på kärnorna, men de smakade rätt så okej.

Jag glömde nästan bort att jag ens hade dem i munnen. Det kändes nästan normalt.

Ända tills jag kände hur det vände sig i magen och allt kom upp igen.