Du var bara en dröm

Stanna hos mig

Efter att ha gått in genom ytterdörren till sin lägenhet så kände Michael en enorm lättnad. Första tentamen var avverkad, vilket betydde att han nu kunde lägga fokus på sin inplanerade dejt med Jennifer. Att bjuda ut henne hade varit en väldigt impulsiv grej som han hade känt sig extra manad till på fyllan. Däremot var det inget han ångrat att han hade gjort. Tvärtom. Han var peppad på detta.

Ärligt talat var det flera år sedan Michael varit på dejt och det kändes nästan okänt för honom nu. Hur betedde man sig? Vad fan gjorde man på en dejt? Romantik var väldigt uteslutet då det inte var något han fiskade efter i detta fallet. Vad var han egentligen ute efter?

I övriga fall hade sex alltid varit det uppenbara bytet, men inte med Jennifer av någon konstig anledning. Trots att hon gjorde narr av Michael så visste han sedan länge att hon egentligen var mjuk på insidan. Det var ganska tydligt eftersom han hade observerat henne med andra människor. Hon brydde sig om de som inte förtjänades att bry sig om. Därför ansåg han att hon var värd hans bättre jag, om man kunde uttrycka det så.

Det gick upp för Michael att han inte ens kunde laga mat. I alla fall inte sådan som var tillräckligt bra att bjuda andra på. Han tänkte intensivt i några minuter och kunde inte låta bli att få upp Ellen i sina tankar. Upprepade gånger hade han sagt åt sig själv att låta bli att tänka på henne, men titt som tätt dök hon upp ändå. Hans undermedvetna ville plåga honom. Det gjorde dock inget, han hade gjort sig förtjänt utav det.

***

Två timmar senare stod Michael redo med en ryggsäck som innehöll en termos med kaffe, fyra tunnbröd inrullade i ost och skinka, och till slut två mazariner. Det var det enda han hade att erbjuda ur sitt förråd hemma. Förhoppningsvis skulle det gå hem hos Jennifer.

Han stod framför spegeln i badrummet och fixade till sin frisyr när dörrklockan ringde. Michael sneglade på sin mobilskärm och klockan visade 16:57, till och med några minuter för tidig var hon. Ivrigt rusade han fram till dörren och öppnade den långsamt.

"God dag, fröken. Du ser strålande ut idag!" uttryckte han.

Av hennes ansiktsuttryck att döma så överväldigades hon inte av hans smicker. Michael var dock helt säker på att hon höll upp en fasad inför honom.

"Är det lugnt om vi tar en liten fika vid sjön? Tänkte att det skulle vara lite mer givande," sa Michael. En liten vit lögn skulle väl ändå inte skada?

"Givande?" sa Jennifer och fnittrade lite. Vilka fina ordval han gjorde! Han var inte helt bakom flötet trots allt.

Michael insisterade på att de skulle ta bilen ner, vilket gjorde Jennifer lite misstänksam. Var det ens värt att ta bilen för att köra en sträcka på cirka 1 km? Trots att hon tyckte det var vansinne så bestämde hon sig för att låta honom. Michaels tanke med det hela var att han inte ville skylta inför andra att han var på dejt med någon. Hundra frågor skulle då uppkomma, särskilt från Dennis håll.

Ute på parkeringen låste Michael upp en vinröd Maserati Ghibli, och Jennifer var minst sagt imponerad. Det där kunde väl verkligen inte vara hans? Han var knappast över 25 år och hade en svindyr, snygg bil.

"Är det din ...?" frågade Jennifer försiktigt.

"Ja, vems annars?" log Michael. Snygga bilar var alltid ett säkert trumfkort enligt honom. Kvinnorna blev knäsvaga för dyra fordon.

När de båda slagit sig ned i de svarta skinnsätena skådade Jennifer Maseratins insida. Till höger om ratten fanns en skärm som lyste upp när Michael startade motorn. Ljudet av fordonets styrka var behagligt att lyssna till, speciellt när Michael senare fick upp farten.