The last summer (svenska)

Kapitel 3

Klockan tickar mot 12:00 o jag har fortfarande inte valt kläder, de står mellan en blommig klänning som jag fick utav mormor innan hon dog eller en vit byxdress med spets vid armarna. De får bli den blommiga klänningen. Jag brukar inte kolla mina kläder men nu så vill jag piffa upp mig lite. Mamma knackar på dörren och ler.
" va fin du är gumman, nu ser du ut som din mormor som ung"
Hon drog hennes långa naglar genom mitt ny duschade bruna hår. Jag har fått höra utav morfar hur vacker mormor var som ung, o även när hon blev äldre, tyvärr tog cancern stopp för de..
Jag kollade klockan, 12:01.
"Hejdå mamma, kommer hem snart!! Älskar dig" säger jag o går ut u rummet. I bakgrunden hör jag mamma svara, men hör Inte riktigt utan bara lite mummel. Jag sikter i de o går ut mot stranden där jag ser David, idag har han en vit polo tröja o ett par blåa shorts. Han är riktigt stilig. Hans Polo tröja lyser upp hans ögon o han blinkar med ögat o tar mig i handen o vi går längs med stranden. David har än inte sagt vart vi ska, men förstod snabbt att vi skulle äta middag på stranden när vi hade gått ända till resturang området. De började bli mörkt ute men stjärnorna lyste upp himlen och de mysiga restaurang området gjorde allt lite trevligare o man glömde att de började bli båda mörkare o lite kyligt faktiskt. Detta är nog den kallaste kvällen på länge tänker jag, men tanken försvinner bort med vinden när David visar vägen till vårt bord. Bordet sitter bara några meter från havets längsta vågor. De e mysigt, vi säger inte så mycket, de e faktiskt lite stelt men musik i bakgrunden och massa folk som pratar om ingenting så lättar de upp lite. De e konstigt hur de kan vars stelt mellan två människor, jag önskar att de vi var barn, träffade kompisar överallt. Man kom överens med alla och de blev aldrig stelt. Man kanske skulle ha tagit vara på den tiden.
Mina tankar avbryts när servitrisen kommer o frågar vad vi vill äta. Precis när jag ska öppna munnen o berätta så är David snabbare.
" jag tar En oxfilé och tjejen här tar en barn sallad"
Servitrisen kollar konstigt på han o sedan på mig o ger mig " okej de va lite Weird" blicken. Men hon går sedan sin väg. Jag frågar vad David håller på, jag försöker övertala honom att jag aldrig kommer bli mätt på en liten sallad.
Hans svar får min tunga att låsa fast sig.
" Du väger lite för mycket för mig, med rätt mat o lite träning kommer du ner till min nivå hjärtat". Säger han o trycker in hans fingrar in mellan min Trosa o den nakna huden. Jag försöker få bort hans hand men den e fast. Fast i min kropp. E han helt fkn dum i huvudet. Men jag vågar inte säga något.
Jag kollar på han, jag vill skrika, jag vill kasta min mat på han,våga vill slå han. Hur fan kan han säga och göra något sånt, jag är inte ens tjock, och de finns inget som e tjock. Jag ställer mig upp med hastig fart så att stolen bakom mig välter på bordet bakom mig. Hur fan vågar han röra mig, de känns som om jag inte ens äger min egen kropp. Mina ögon fylls utav ilska. Nu gjorde jag som jag tänkte, plockade upp glaset med Cola i, och kastade på honom. Jag hade velat göra din igen om de hade gått, men eftersom min stolvälting väckte tillräckligt Mycket uppmärksamhet så fick de bli bra med de här. Personal kommer emot mig och tar tag i min Arm o drar mig ut ur restaurangen. Jag gråter när jag försöker förklara varför jag gjorde mina handlingar som de kallade de. Men de trodde såklart inte på mig, för jag är en kvinna. Jävla idioter tänker jag och springer därifrån, så långt de går innan jag faller ihop på marken, de blöta sanden och gråter. Jag kan inte gör något annat, jag får inte fram något annat. Jävla svin.
De plinga till i telefonen och trodde de va mamma, men de va de inte, de e David.
" hej, förlåt för innan
Kommer du tillbaka? Så du kan betala för din fkn sallad din jävla äckel hora."
Sms:ET fick en snabb vändning och jag kastade telefonen Så långt jag kunde. Men den kom inte så långt, min kraft är helt slut. Hur kan man göra så mot en människa.
Plötligt lägger någon min telefon bredvid mig och jag kollar upp för att se om jag ser personen, men den är spår löst borta, jag ligger ensam på stranden med massvis med människor runt omkring mig som inte bryr sig. Förutom en, och jag vet inte vem de e...