I Was Never Insane

Alternativ Kapitel 8

☤OA Rhesus Negative☤

Släpande steg hördes i källaren. Automatiskt sökte jag mig till Jake. Han stelnade till men lät mig trycka mig intill honom. Mafaldas ögon lös av spänning medan hon betraktade oss som om vi vore små små myror. Stegen närmade sig och stannade utanför min och Jakes cell.
"Ser man på. Maera Sicaria och Jacob Salvatori. Trevligt att råkas."
Gerardo Calarook var en väldigt prydlig man. Han var lång och slank med bakåtslickat svart hår med en hint av grånande hår. Hakan var spetsig och käkbenet skarpt. Han bar ett par svarta glasögon och det var något som var väldigt obehagligt med hans ögon. Jag kunde inte sätta pekfingret på det men hans ögon var chokladbruna med central heterokromi. Runt pupillerna fanns en gulaktig cirkel men det var inte det som var det underliga...
Gerardo bar en svart kostym med vita handskar. Fingrarna såg långa och beniga ut. Hela han var obehaglig.
Leendet klistrat på läpparna gav mig kalla kårar vilket gjorde att jag nästan mosade Jake mot väggen. Till min förvåning la han en beskyddande arm om mig.
"Du rör henne inte."
"Men kära Mr Salvatori, jag tror du har fel," log Gerardo.
Han tog lugnt upp en svart rektangulär grej. Han tryckte på en knapp och små isblåa blixtar började spraka i ena änden. Ljuset från blixtarna lös upp källaren och Gerardo såg bara ännu mer skräckinjagande ut. När blixtarna lös upp ansiktet såg jag vad det var som var så fel med ögonen. Hans högra pupill var en aningen större än den vänstra. Anisocoria....
Gerardo satte handleden mot chipläsaren och sköt undan dörren. Han hade inga vakter med sig vilket kanske var lite vågat. Vi var ju trots all "galna".
"Jag skulle vilja be Miss Sicaria att följa med mig."
"Du rör henne inte sa jag," fräste Jake.
"Jake..." sa jag mjukt.
"Det är okej. Jag följer med honom. Han är ägaren av ALMH så jag kan ju inte direkt säga emot."
"Tack för att du samarbetar Miss Sicaria," sa Gerardo.
"Jag gör det för Jake," fnös jag.
Jake såg frågande på mig.
"Han skulle skada dig annars. Den där tasern har väldigt hög spänning och skulle kunna förlama dig i timmar," förklarade jag och log snett.
Jag reste på mig och gick mot Gerardo. Jake reste också på sig och tog tag i min handled.
"Vad tänker du göra?" frågade han Gerardo.
"Åh. Bara några enkla tester," log ägaren av ALMH.
"Släpp Jake," mumlade jag.
Hans hand dröjde sig kvar men lossade sitt grepp om mig och backade motvilligt.
Gerardo höll ut en handskbeklädd hand mot mig och jag tog försiktigt den. Hans hand var obehaglig. Ja, även den. Den var smal och benig. Jag ville inte ens tänka på vad som befann sig under lagret av tyg. Tyg, vilket material var det gjort av? Kanske nylon, kändes som det...
Gerardo förde mig upp från källaren och ut i en av de vita korridorerna. Det var samma korridor som jag hade gått igenom för att komma ner till källaren.
"Vad tänker du göra med mig?" frågade jag och lät mig ledas genom allt det vita.
"Några få tester. Inget mer," log Gerardo.
Några tester. Några tester som fick Charlie att bli apatisk. Rädslan började byggas upp inom mig och tryckte på bröstkorgen. Den hamrade på mig som en smidesarbetare när han formade skulpturer av järn.
Gerardo förde in mig i ett nytt rum. Ett stort mörkblått rum med kala väggar och en brits.
"Lägg dig på britsen är du snäll," bad Gerardo.
Jag gav honom en misstänksam blick men gjorde som han sa och la mig försiktigt på den aningen lutande britsen.
"Okej Sicaria. Jag vill att du inte får panik nu. Jag kommer inte göra något som kan skada dig," sa Gerardo farligt lugnt.
Jag såg skrämt på honom och skulle just resa mig igen men Gerardo var redan framme vid mig och hade spänt fast mina armar och ben i britsen.
"Som sagt, ingen panik," log han och satte fast remmar över bröstet, magen och benen.
Det sista han gjorde var att låsa fast mitt huvud mot ytan under mig så att jag inte kunde röra mig alls.
"Släpp mig!" sa jag.
Min röst skar sig och man kunde tydligt höra hur skräckslagen jag var. Det här var inga vanliga tester. Vad han än tänkte göra var det inget bra.
Gerardo såg ner på mig där jag låg hjälplös. Hans läppar drogs upp i ett sadistiskt flin.
"Jag hoppas att du inte har något emot att jag experimenterar lite på dig. Du är ju trots allt en Abnormal som vackra Miss Spring och stilige Mr Smith. Det var synd att Mr Smith blev som han blev. Apatisk. Men det gör inget. Jag fick det jag kom för. Men du min vän, kommer bli mitt första lyckade projekt. För dina gener är annorlunda från deras. Säg mig Miss Sicaria, vet du vad du har får blodgrupp?"
"O-," viskade jag.
Gerardo började skratta och drog av sig kavajen för att dra på sig en vid labbrock.
"Nej. Ditt blod är en mutation. Jag kallar den OA Rhesus Negativ. Och det är just därför du är så speciell Maera. Det har aldrig någonsin hänt och vill ta reda på varför det hände."
"Genom att göra vad?" frågade jag och mötte Gerardos obehagliga ögon.
"Har du hört talas om lobotomi? Eller du kanske är bekant med trepanering?"
Jag svalde hårt. Vår extremt tråkiga ointresserade SO lärare Grubert Månsson hade med en väldigt monoton röst berättat om gammaldags behandlingar mot sinnessjukdom och andra tortyrmetoder de hade förr.
Jag visste vad det var men det är väl olagligt idag?? Borra i huvudet och klippa av nerver i hjärnan. Skulle han söva mig eller bara göra det rakt av?? Paniken blev bara större och större. Hjärtat dunkade, jag var dränkt i svett, ögonen irrade. Jag började hyperventilera.
"Hur kan det här inte skada mig om jag får fråga," sa jag gällt.
Gerardo sa inget utan tog bara av sig sina vita handskar för att sätta på sig ett par blåa av gummi. Men jag hann se en glimt av hans händer. De fick mig att rysa av obehag. De var inget annat än missbildade. Beniga med många svullna ärr som löpte kors och tvärs över köttstyckena, flådd hud och på högerhanden saknades ett lillfinger. Istället pryddes handen av en protes. Gerardo tog upp två föremål som såg oroväckande vassa och hårda ut. En ishacka och hammare. Okej, alltså ingen bedövning alls.
Jag började rycka i remmarna som höll fast mg mot britsen.
"Hjälp! Snälla någon! Hjälp!!! Han är galen! Snälla kan någon hjälpa mig???"
Tårar började strömma ner för mina kinder och min syn blev grumlig. Jag såg konturerna av Gerardo närma sig....