Dräparna

Uppdraget

'' Så, Annabelle och Liam. Jag antar att ni har förstått av mitt samtal med Liam tidigare idag att det här inte är något vanligt uppdrag.'' sa Läparen och hällde lite socker i sitt kaffe.
Han rynkade på pannan när han vände blad i en mapp. På den nya sidan såg jag en bild av mig och bredvid den stod det mitt namn. Det stod mycket mer text på sidan men jag kunde inte se vad. Förmodligen var det fakta om mig och mina uppdrag och mina betyg på utbildningarna.
'' Jag har fått uppgifter om att ni två ska vara bland dem bästa av er sort. Stämmer det?'' frågade han sedan och tittade upp och mötte min blick.
Jag sträckte på mig och försökte se tuff och självsäker ut.
'' Jag vet inte om vi är bland dem bästa men vi klarar en hel del.'' svarade jag och bröt aldrig ögonkontakten med honom.
Han tittade ner och log lite. Liam stod stel som en pinne bredvid mig och såg allvarlig ut, men jag visste att inom sig var han ivrig och uppspelt.
'' Det är bra för jag behöver bra Dräpare till det här uppdraget. Det kommer att bli ni två och sex andra Dräpare som jag valt ut personligen.''
Okej, bra att veta det men helt ärligt så ville jag bara få reda på vad uppdraget gick ut på.
'' Och exakt vad är det för ett uppdrag vi ska ut på?'' frågade Liam.
Jag hade känt på mig att han skulle fråga det för vi tänkte ganska lika.
'' Tja, det här uppdraget är inte likt något annat ni någonsin har fått. Faktiskt inte likt något annat någon annan någonsin fått heller. Grejen är den att för ett tag sedan uppfann våra forskare en sorts portal i form av armband. Med hjälp av de här armbanden kan man alltså öppna en portal framför sig, och portalen leder till olika planeter väldigt långt härifrån. De här planeterna är också något våra forskare upptäckte, fast ganska nyligen och de ligger så långt borta att människorna aldrig ens kan drömma om att ta sig dit, eller ens få reda på att de finns. Fast nu är det så här också att vi inte heller vet vad som finns på planeterna och det är det ni ska ta reda på.''
''Vänta nu lite.'' avbröt jag honom.
'' Ska ni skicka iväg oss för att utforska planeter?''
Läparen verkade inte ha tagit illa upp över avbrottet.
'' Ja, vi har ju ingen aning om vad som finns på planeterna. Det kan vara allt från ingenting till varelser vi aldrig har stött på innan. Som ni säkert förstår så är ni mycket mer kvalificerade för det här än ett gäng forskare. Vi vill ju inte forska där, inte än i alla fall. Nu vill vi bara få reda på vad som finns på varje planet.''
Han tog en liten paus och drack lite kaffe samtidigt som han vände blad i mappen igen. Den här gången var det en bild på Liam.
'' Ni kommer att få mer information om det här senare men nu kommer ni inte skickas ut på fler uppdrag på två veckor. Under den här tiden ska ni lära känna de andra Dräparna i er grupp och lära er använda portalarmbanden. Efter de två veckorna skickas ni sedan ut på uppdraget.''
'' När väntas vi komma hem igen?'' frågade Liam.
''Det vet inte än eftersom att det beror helt på er. Ni kommer hem när uppdraget är slutfört. Vad vi vet kan det ta allt från några dagar till månader. Kanske mer. Det var allt för den här gången.'' sa han sedan och bläddrade vidare i mappen.
Vi tog det som ett tecken på att vi skulle gå och vände oss mot dörren. Väl ute och utom synhåll från Dräparna utanför Läparens dörr hoppade jag upp i Liams famn och han kramade om mig.
'' Vi ska åka ut på det viktigaste uppdraget i Dräparnas historia!'' utbrast jag lyckligt.
Liam släppte mig och log.
'' Vi kommer bli ihåg komna för alltid.'' instämde han.
'' Och jag kommer att slippa Erik på obestämd tid! För du tror väl inte att han är en av dem som ska följa med?'' frågade jag sedan oroligt.
'' Nej, han är inte en av de bästa.'' sa Liam lugnande.
Vi gick mot trapporna och sedan uppför dem till våning elva där vi skildes åt vid våra rum. När jag kom in på mitt rum så gick jag direkt fram till min laptop. Jag satte på en spel lista med de tjejigaste låtarna någonsin och gick sedan till min säng. Där la jag mig ner och kollade sedan på den digitala klockan. Det var bara en timme sedan vi hade ätit så klockan var bara 20.00. Jag bestämde mig för att läsa en bok i brist på annat att göra och hoppade upp ur sängen. Jag gick fram till min bokhylla och kollade igenom alla bokryggarna, men det fanns inget jag riktigt kände för att läsa just då.
Istället bestämde jag mig för att bara lyssna på musiken och glädjas åt uppdraget så jag hick och la mig på min säng igen.
När jag vaknade var det helt kolsvart i rummet så jag vände mig om och såg på klockan. 03.36. Musiken strömmade fortfarande ut från min laptop så jag gick och stängde av den. Det var verkligen en lång spel lista.
Eftersom att det fortfarande var så tidigt så kunde jag inte gå till Liam och jag kände verkligen inte för att sova igen så jag gick och borstade mina tänder. Efter det gick jag fram till min garderob och tog på mig min uniform. Tajta svarta byxor, svart linne, skinnjacka och svarta läderstövlar som nådde upp till ungefär en decimeter under knäna. Jag knöt stövlarna och satte upp mitt blonda hår i en hästsvans. Jag satte på mig mitt vapen bälte som ett skärp till byxorna och satte alla vapen på dess rätta plats. Jag behövde inte sminka mig eftersom att för länge sedan hade en Dräparforskare med för lite fritid kommit på ett smink som håller resten av livet. Vi Dräpar tjejer använder det när vi fyller tretton och sedan sitter det kvar tills den dagen vi dör. Mest på grund av att vi som vill använda smink inte ska behöva sminka oss ute på uppdragen. Helt ärligt så måste jag erkänna att det är ganska smart och praktiskt eftersom att jag alltid ser nysminkad ut, även om jag kommer direkt från en strid eller ut från duschen.
Efter att jag hade satt det sista vapnet på plats så gick jag fram till dörren. Innan jag öppnade den så kastade jag en snabb blick på klockan. Den var 03.57.
Jag gick ut ur rummet och stängde dörren efter mig. Jag joggade genom korridoren och nerför trapporna och sedan rakt ut genom dörren. Direkt jag kom ut slog sommar nattens ljumna vindar mot mitt ansikte och jag började springa mot träning salarna. När jag kom in så drog jag fram några dockor som man kastade kniv mot och sedan en stol. På stolen hängde jag skinnjackan och vände mig sedan mot dockorna. Jag drog upp en kniv ur bältet och kastade iväg den mot en av dockorna. Den träffade hjärtat. Jag drog upp en till och kastade den mot den andra och den här gången träffade jag huvudet. Jag gick fram och drog ut båda knivarna innan jag hick tillbaka till min plats bredvid stolen. Jag fortsatte att kasta knivar ända tills jag hörde någon komma in i salen. Jag vände mig om och såg Liam stå där. Han hade på sig samma sak som jag, fast han hade kängor istället för stövlar och hans kläder satt lite lösare. När han började gå mot mig så såg jag att han hade några papper i ena handen.
'' Uppe tidigt?'' frågade han när han stannade bredvid mig.
'' Ja, jag kunde inte sova. Kände mig inte så trött för jag somnade tidigt igår.'' Svarade jag honom.
Han nickade förstående och gav mig sedan ett av pappren.
'' Det är våra nya scheman.'' sa han.
'' Vi går och äter frukost nu så vi inte kommer försent till första mötet med vår nya grupp.''
'' Okej, vänta lite bara!'' sa jag och joggade fram till dockorna.
Jag drog ut knivarna och joggade sedan tillbaka. Jag tog på mig skinnjackan och sedan gick vi. Det var äntligen dags att få träffa vår nya grupp.