illegal affairs (svenska)

Kapitel 4

Okej så det är torsdag 16.00 och jag har inte provspelat. Alla är så exalterade över den här pjäsen att till och med sci-fi-nördarna och några få av sportfånarna på den andra skolan har provspelat för roller i pjäsen. Skolan prioriterar dramaeleverna, men har du talang så har du och det här året är speciellt.

Efter att de avslöjat att pjäsen skulle bli den uttjatade Romeo och Juliet så talade de också om  varför de valt just den. Tydligen så ska det komma kritiker och stora inflytelserika personer. Genom att få Romeo och Juliet till något speciellt kan allt gå åt helvete, men kan också visa äkta talang. Det är svårt att få till en klassiker, att göra den unik. 

Jag suckar och ställer mig på den vingliga pallen så att jag kan nå de röda repen.

Jag hissar undan ridåerna och slår på ljuset.

En lång blondin snubblar och ramlar nästan av scenen när jag riktar ljuset mot henne och jag grimaserar.

Hur kan du ens misslyckas med att tända en lampa. Om jag inte ens kan tänka en enkel lampa, hur ska jag då kunna sköta hela showens ljus?

Olivia springer fram till mig och lägger en varm arm om mina axlar.

’’Bra jobbat, du fick Amber att tappa balansen. Lova mig att om hon får rollen som Juliet ser du till att hon faktiskt lyckas snubbla av scenen på riktigt.’’

Jag måste bita mig i kinden för att inte skratta.

’’De om något är underhållning.’’ Håller jag med.

Jag får en high five och kan inte hålla tillbaka skrattet den här gången.

’’Dani! Om du inte kan sköta ljuset får du hitta något annat att göra. vi har inte råd att förlora potentiella stjärnor här!’’

’’Bra att veta Gabe, jag antar att jag kan rikta lamporna mot dig då!’’ skriker jag tillbaka och riktar dem mot honom i ett svep.

’’Ha.Ha… väldigt roligt .’’ svarar Gabe men han ler stort och skakar på huvudet så att de svarta lockarna åker åt alla håll.

Jag vänder mig mot Olivia som drar sina fingrar genom sina blonda slingor.

’’Så vem hoppas du på att få spela?’’ frågar jag henne och hon rycks tillbaka till verkligheten med blossande kinder.

Jag ler vetande och låtsas som om jag inte har en aning om hur hon ser på Gabe.

’’Hu?’’

Jag skrattar.

’’Vem hoppas du på att få spela?’’

’’Oh. Det är för mycket att hoppas på Juliet, antagligen Amman också.  Men jag hoppas bara på någon roll med repliker och inte en av de tysta åskådarna…’’

Jag har kanske inte sett henne spela, men jag tvivlar inte på att hon kan lyckas få en av de större rollerna i pjäsen och det talar jag om för henne också.

’’Elliott!’’ ett rytande för mig tillbaka till värkligheten och när jag ser över Olivias axel kommer ingen mindre än Mr. Edwards stampandes mot oss ’’Om du ska blända alla mina elever måste jag tyvärr be dig lämna över din plats till någon annan.’’

Jag lägger armarna i kors över bröstet.

’’Jag är fullt kapabel till att ta hand om ljuset, tack så mycket.’’

Han ser skeptiskt på mig och en rynka bildas mellan hans ögonbryn av misstro.

Wow. Tack, det värmer. Verkligen.