Så mycket att det inte går att beskriva

{0,2} Världens finaste leende!

När jag fick syn på vilka det var spreds en lycka inom mig! Det var dom jag såg på TV:n igår!
Dom gick fram till frökens bänk och stod och kollade ut över klassen. Jag såg att jag och han som heter Martinus fick ögonkontakt. Jag kände hur jag började rodna och kollade ner på mitt bänklock.
Martinus perspektiv:
Jag kunde inte sluta kolla på den vackra tjejen som jag fick ögonkontakt med. På bänkens framsida stod det en namn skylt. Jag gick ett steg åt sidan för att se vad det stod. EMELIE!
Shit vilket fint namn på en sån fin tjej.

Helt plötsligt fick jag en lös armbåge i sidan. Jag vände på huvudet och Marcus stod och kollade på mig.

-Så klassen! Här är våra nya elever. Ni kan ju presentera er och berätta lite om er.
Självklart börjar Marcus prata innan jag ens hunnit öppna munnen.
-Eeh ja... Jag heter Marcus och det här är min tvillingbror...Säger Marcus och sträcker ut armen och handflatan framför mig.
-Martinus....

*Åh nej man hörde hur jag skakade på rösten* Tänker jag för mig själv!
Jag tittar ner i marken för att inte någon ska se att jag rodnar.

-Vi kommer från en liten by i Norge som heter Trofors. Vi är även artister i hela Europa. Fortsätter Marcus.

Jag tittar upp lite försiktigt och kollar på Emelie. Jag ser att hon kollar på mig. Jag ler lite smått och hon ler tillbaka.

Emelies perspektiv:
*OMG....Han ler åt mig. Ska jag le tillbaka? Jag ler tilbaka.* tänker jag.
Jag ler tillbaka lite snabbt men kollar sedan ner på mitt bänklock för att undvika längre ögonkontakt.
*Aah...Han har Världens finaste leende!!* Tänker jag och känner hur jag börjar rodna ännu mer en vad jag redan gör.

Det ringer ut för rast och klassrummet blir tomt på elever. De nya killarna ska stanna inne på rasten och prata med fröken. Jag ser att Annie och Ida går fram till min bänk där jag sitter.
-Kom! Säger Annie och tar tag i min tröja och rycket till lite lätt. Marcus och Martinus står fortfarande kvar vid frökens bänk. Jag reser mig upp och börjar gå till dörr öppningen ut till korridoren.

Martinus perspektiv:
Min blick följer efter Emelie ända fram till dörröppningen. Då jag kollar bort och kollar på Marcus istället.

-Vänta lite jag ska bara gå och hämta mitt block som ligger uppe i lärarrummet. Säger Fröken och reser sig upp.
Hon börjar gå mot dörröppningen och går ut i korridoren. Hon stänger dörren efter sig och Marcus vänder sig om åt mitt håll.

-Såg du den snygga tjejen Emelie? Som sitter där..säger jag och pekar på platsen där hon sitter.

-Jaa...? Men hon är inte lika snygg som hon som sitter där. Säger Marcus och pekar på En bänk där det står Alexandra på.

Jag rycker på axlarna och precis då så öppnas dörren. Det var....

TACK FÖR ATT DU LÄSTE KAPITEL 2! Nästa kapitel kommer antagligen imorgon eller torsdag! HA DE!!!