Så mycket att det inte går att beskriva

{0,3} Sockertoppen

Det var.....Emelie.
-Oj stör jag? Säger hon med en röst som är som musik i öronen.
Jag skakar på huvudet. Jag får inte ut ett ljud. Jag står som förstenad och kollar på henne. Hon var perfekt.
Hon går in i klassrummet och går fram till hennes bänk. Hon tar sin Väska och hänger den över axeln. Hon börjar gå mot dörren och går ut i korridoren.

-OJ OJ! Hör jag Marcus bakom mig. Jag tror visst att det är någon som är intresserad av Emilie! Säger Marcus och puffar till med armbågen på min axel.

*Efter skolan i korridoren*
*Martinus perspektiv*

Jag ser på andra sidan korridoren att Emilie står vid sitt skåp och plockar ut sina saker.
*Ska jag våga gå fram och säga hej? Nej jag vågar inte! Kom igen nu Martinus! Men jag vägar inte! Du vågar visst!* Så går konversationen i mitt huvud. Jag börjar leda mina steg fram till Emelie. Hon väder sig om.
-Hej. Säger hon med en frågande blick.
-Hehej...Stammar jag fram.
-Ville du något eller...?
*OMG vad ska jag svara? Jag har Aldrig vågat prata med en tjej jag är intresserad av* tänker jag.
-Eeh...Jaag undrade ooom duu villee hittta på något?
*FAN HON HÖR SÄKERT ATT JAG ÄR JÄTTE NERVÖS*
*Emelies perspektiv*
*OMG FRÅGADE MARTINUS OM JAG VILLE HITTA PÅ NÅGOT??*
-Eeh..Jaa ja det vill jag. Säger jag samtidigt som jag nickar lite lätt med huvudet.
-Okej..Vad vill du göra? Jag vet ju inte vad som finns att göra här. Eftersom att jag flyttade hit för en halv vecka sen. 
-Ee...Vi kan ju åka till Sockertoppen. Säger jag.
-Vad är sockertoppen?Haha! Frågade  Martinus med ett litet skratt.
-Det är ett Berg vid Ica ungefär. Sa jag samtidigt som jag vände mig om och stängde och låste skåpet.
-Aa dit kan vi åka. Sa Martinus.

Vi började få mot mot skolans ytterdörr  (vet inte vad jag ska kalla det)
Jag tar tag i handtaget och puttar till på dörren.
-Jag har Cykel men om du vill kan ska skjutsa dig? Sa Martinus samtidigt som han pekade bort mot cykelställen.
Jag nickade och vi började gå mot cykelställen.
Han la sin väska i cykelkorgen och sedan låste upp cykeln.
Han drog ut cykeln och satte sig på sadeln.
Jag lyfte upp benet och satte mig på pakethållaren. Jag förde mina armar runt hans mage för att hålla mig fast. Han släpet benet från marken och satte den på trappan och började trampa.

Jag kände hur vinden blåste i mitt hår och ansikte. Allt kändes så bra just nu.

*vid sockertoppen*
*Martinus perspektiv*

Vi började gå på en liten stig upp till berget. Emelie gick bredvid mig och hennes armar hängde ner för hennes sida. Jag sträcker ut min arm och tar tag i hennes hand.
Hon kollar ner på våra händer och greppar min hand tillbaka. Hon kollar upp på mig och vi får ögonkontakt. Hon ler lite försiktig och jag ler tillbaka.
-Nu är vi framme! Säger hon och släpper min han.
Hon går fram och sätter sin på en bänk som står mellan två blommande Körsbärsträd. Jag går fram och sätter mig på bänken.
-Vad fint det var här. Säger jag och kollar mig runt.
-Jag brukar gå hit när jag är ledsen osv. Det får mig på andra tankar. Säger hon och kollar på mig. Jag ler och hon ler tillbaka.
Jag tar tag i hennes mjuka och Lena hand. Hon lägger försiktigt sitt huvud mot min axel.

{2 min senare}

Hon lyfter upp sitt huvud och kollar på mig med ett vackert leende.
Jag kollar henne djupt in i ögonen. Dom var lika blåa som havet. Dom var så vackra när dom blänkte i solen.
Jag började luta mig fram för att kyssa hennes fina läppar. Hon började luta sig fram för att kyssa mina läppar.
Och våra läppar möttes i en perfekt kyss.

Vi drog ifrån varandras läppar och hon tog sina armar runt min hals. Jag förde mina armar runt hennes höfter och drog upp henne i mitt knä. Så hon satt gränslöst över min midja.

Allt kändes så bra. Jag är med tjejen jag vill vara med. Och det kan inte bli sämre.....Hon släppte taget och kollade mig i ögonen. Hon kysste mina läppar en stund. Hon drog ifrån och la sitt huvud mot min axel. Jag lutade mitt huvud mot hennes och automatiskt kollade jag ner mot hennes armar. Dom låg så fint i hennes knä och hon håller mig hårt i handen.
*vänta..? Vad har hon gjort på armen? Det var skärsår.*
Jag tog tag i hennes arm och kolla på den. Hon kolla upp och såg att jag sätt det hon gjort. Jag kolla upp på henne och såg att hon hade tårar i ögonen.
-Emelie? Sa jag med en frågande blick...
-Jag ville inte att du skulle se vad jag gjort...Viskade hon.
Jag kände hur mina tårar brände bakom ögonen men jag höll kvar dom.
-Men varför gör du såhär mot dig själv?
-Jag mår inte bra Martinus! Snälla hjälp mig...!
Jag tar tag i henne och drar in henne i en kram. Jag håller om henne hårt och viskar -Jag ska göra allt för att du ska må bra.. Jag lovar...!

NU VAR DETTA KAPITEL SLUT!
Vet inte när nästa kapitel men ska se till att det kommer i veckan! Ha en fantastisk vecka och glöm INTE ATT DU ÄR FANTASTISK PÅ DITT SÄTT OCH ATT DET FINNS INGEN SOM LIKNAR DIG! Det finns bara en av dig! Det är det som gör dig till att bli unik! Älskar er! HA DE!!!