I'm here!

Kap 3

*Sabrinas perspektiv*

"Whuuuuuut?" Sa Ida förvånat och stirrade storögt på mig.

"Jag, jag kysste Felix" stammade jag, helt överlycklig över vad som nyss hänt. Ida kollade storögt på mig och log.

"Spelar han med dig igen vet du att han dör va?"

"Haha Ida, klart jag vet, vi kommer ju döda han tsm isåfall."

"Du, jag och Jonte"

"Förresten var e han? Han brukar alltid leta upp mig på håltimmen"

"Vet faktiskt inte, kom vi letar" Sa Ida och tog tag i min hand, vi sprang in på den övergivna skolan och kollade igenom alla klassrum. Vi delade upp oss och letade på varsin halva av skolan. Jag öppnade dörrn till källaren och tände ljuset.

"S-Sabrina" hördes det. Jag började gå ner för trappan och hittar Jonte på golvet. Han har ingen tröja på sig och han blöder från magen. Vad i helvete har hänt? Jag sprang fram till honom och tog tag i hans hand.

"Jonte?" Sa jag och gav honom en förklara-nu-tack blick.

"J-jag skulle hämta en bars till mig och James..." Han avbröt sig och tryckte på sin mage för att stoppa blodet. Jag drog av mig tröjan och tryckte den på såret så att han inte förblödde.

"Det kom nån bakifrån, han hade kniv" Fortsatte han. Han såg ut som att han var påväg att tuppa av. Jag smällde till han på kinden så att han skulle vakna upp.

"Så det finns nån jävla syk på skolan?"

Jonte hade inte kraft för att svara utan nickade bara. Jag började gråta av panik och sprang upp och låste källardörren. Jonte hade suttit sig i soffan.

"Jag ringer Ida" sa jag och gick iväg en liten bit bort. Jag drog fram snabbkontakter och det kom fram signaler.

"Hej det är-"

"IDA TA MED TJEJERNA OCH FELIX OCH KOM NER I KÄLLARN NUUUU, KNACKA 13 GÅNGER!"

"Va? Vad har hänt? Vi kommer nu?" Svarade hon oroligt.

"Bra, och snälla skynda er" snyftade jag fram.

Paniken fanns i hela kroppen och Jonte måste ha märkt det.

"Sabbe, det fixar sig! Han kanske redan har lämnat skolområdet" sa han och kramade om mig. Vi hade skapat ett plåster av min tröja och sen hade vi använt hans strumpor som tejp.

"Är du okej?" Frågade jag och kollade oroligt ner på hans sår.

"Ja Sabrina? Hur många gånger ska jag behöva säga det?" Frågade han och skrattade.

"Tills du talar sanning..."

Vi blev avbrutna av att det började knacka på dörren. Jag räknade dem noga. 11, 12, 13... Jag öppnade dörren översnabbt och låste så fort gruppen kommit in. Alla kollade förvånat på mig när jag låste dörren i panik och när dem såg Jontes plåster och att jag inte hade nån tröja så blev dem bara mer förvånade, men mest oroliga.

"Vad har hänt gumman?" Frågade Ida oroligt och kramade om mig. Jag snyftade ut på hennes axel och grabbarna gick till Jonte.

"Nån knivhögg Jonte, han är förmodligen kvar här på skolan, var är Felix!?" Frågade jag lite smått orolig.

"Här" hörde jag Felix röst säga. Jag kollade bakom Ida och såg Felix underbara ögon. Jag slängde mig i hans famn.

"Är du oskadd? Är du skadad?" Frågade James oroligt och studerade mig.