Night is young ( Pausad )

Night Is Young - Kapitel 7

" Eh... Jag vill inte bråka jag visste inte att jag var i ditt revir "

Sa jag med skräkslagen röst mot den svarta vargen.

" varför är du här?! "

Sa han och morrade igen. Jag svarade inte utan tittade bara ner i marken. Han skulle tycka att jag var så löjlig om jag berättade att jag hade rymt. Då kom jag på en sak som jag hade läst om när pappa tränade mig.

" Eh... jag är en Omega. Jag blev uttkastad från min flock så jag gick så långt bort jag kunde. "

Sa jag snabbt.

" Hmm.... Okey.

Sa han och jag blev lättad att han inte märkte min löngn. Han vände sig om och började gå.

" Kommmer du? "

Sa han och jag följde lydigt efter.

Svart vargens perspektiv.

Jag märkte att hon ljög men hon ville inte prata om det så jag brydde mig inte. Jag brukar inte ta med vargar i mitt revir som jag precis har träffat, men hon var något speciellt. Jag gick med henne in på reviret men än så var hon inte med i flocken.

" Så vill du vara med i vår flock eller inte? "

frågade jag hennne. Hon tänkte en stund sen så nickade hon lite försiktigt.

" Okey. du behöver bara göra ett litet test "

Sa jag och log oh hon log tillbaks. När vi kom in i reviret så kom såklart Liam och Ebbe för att kolla vem den nya vargen är. Dom hoppade ut ur buskarna och hon rykte till lite och ställde sig bakom mig.

" Vem är det!! "

Skrek Liam och var helt hyper.

" Ja, Ja vem är det!! "

Skrek Ebbe som var ännu mer hyper.

" Det är en som vill komma in i flocken. Så gå nu ni skrämmer henne. "

Sa jag och dom började gå tillbaks mot lägret. Hon såg lättat ut när dom hade gått.

" Är dom alltid så där? "

Frågade hon. Jag skrattade och nickade sedan

" Tyvär så är dom det "

Sa jag. vi fortsatte att gå och snart så kunde vi se husen

" Här är det "

Sa jag och hon ställde sig bredvid mig.

" Wow. Detta liknar ju ett paradis. "

Sa hon och tittade ut över vårt läger. Lägret låg mitt på en stor äng med en stor sjö bredvid. i sjön fanns det en brygga och två trampoliiner, en som var liten och en som var stor. Vi hade många stugor som man bodde i och en hinderbana till träningen och en lekplats till alla barnen. Vi hade en liten bio och en sjukstuga fall man får tråkigt eller blir skadad. Sen så hade vi så klart en mat sal, och ett samlings rum. Jag hade mina mistankar om henne men om hon skulle försöka något så skulle vi ta henne direkt för hon verkade inte en så kvalificerad krigare.

" Okey, jag kan visa dig till hinderbarnan där du ska göra testet."

Hon nickade och vi började gå mot hinder banan.

" Jst det, jag har ju inte ens sagt vad jag heter. Felix. "

Sa jag och sträkte fram min tass.

" Lovisa "