Night is young ( Pausad )

Night is young - Kapitel 8

Felix Perspektiv

Onej, hon kan väl inte vara min mate eller? Jag tycker ju om henne men på det viset vet jag inte. Men man kan ju inte bestämma vem man får som mate och hur ska jag berätta för henne att hon är min själsfrände?

Lovisas Perspektiv

Efter att jag och Felix nuddade varandra så hade jag en konstig känsla i magen. Det gjorde inte ont, utan var mer en varm och skön känsla. Jag slutade tänka på det och började gå mot stugan.

'' Kommer du? ''

Sa jag till Felix som stod kvar och verkade tänka. Han tittade upp och sprang upp jämsides med mig.

'' Vad tänker du på? ''

Frågade jag och han verkade bli lite nervös.

'' Nej... Inget. ''

Han lät misstänksam men jag brydde mig inte, för ville han berätta så skulle han göra det. Då kom jag på något. Jag tycker att jag känner igen Felix, men undra från när och vad? När vi kom in i stugan så blev jag chokad. På ut sidan så var dom gammel dagsa men på insidan så fanns det en platt tv ett stort fint kök och till och med ett spa bad?!

" WOW! "

var det ända som jag fick fram

" Ja det är så dom brukar reagera. "

Sa Felix med ett leende. Ett leende som man skulle kunna döda för. VÄNTA VA?! tänkte jag precis det där? Jag tittade upp och mötte Felix blick och jag stog länge och bara tittade in i hans vackra ögon som man kan drunkna i.

Felix Perspektiv.

När jag stog och tittade på henne så tog hon upp sin blick och mötte min. Vi stod länge och tittade in i varandras ögon. GUD! Vilka vackra ögon hon hade. innan när vi träffade varandra så var hennes ena öga rött men nu har båda blivit himmels blåa. Konstigt att jag inte märkt det förens nu.

" Vad är det med ditt öga? "

Fick jag fram utan att slita blicken från henne. Hon såg frågandes på mig och tittade sig sedan i speglen.

Lovisas Perspektiv

VA?!?!?! Mina ögon har blivit helt blåa med ett skvät av guld i nu? Men var inte det ena rött innan eller? Jag vände mig om till Felix

" Jag vet inte? "

Sa jag till honnom och han såg mystiskt på mig.

Jacobs Perspektiv.

Lovisa hade nu varit borta i två dagar och ingen har sett henne. Hennes pappa har ringt någon vid namn Josefine och pratat med henne om något. Vad jag har förstått så var det något om sportlovet. Hennes pappa är ute och letar efter henne varje dag och i morgon så ska han ut och följa hennes spår och förhoppnings vis hitta henne. Jag har bestämt att jag ska följa med, det var ju trots allt mitt fel och snart så skulle skuld känslorna ta kål på mig. Just nu så satt jag i mitt rum och tänkte. Hur kunde jag vara så dum egentligen? Åhh! Jg hatar mig själv sååå mycket för det. Jag slänger mig ner på sängen och la mig med ansiktet i kudden. Tänk om hon blivit skadad eller kidnappad? Då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Jag la mig på rygg och tittade upp i taket.

" Snälla gud ,om du finns, Se till att Lovisa inte är skadad om hon lever. Det är allt jag önskar så snälla "

Sa jag högt men inte så att dom där nere hörde mig. Jag kände tårarna bräna bakom ögonen men jag höll dom inne.

Efter att jag suttit i mitt rum hela dagen så somnade jag och vaknade klockan 08.34. Jag reste mig upp ur sängen och tog en dusch och tog sedan på mig kläder och pakade lite saker som kan vara nödvändiga. Det var idag som vi skulle leta efter Lovisa. När jag var klar så gick jag ner och tog bara ett äppel och stack sedan hem till Lovisa. När jag kom dit så stod hennes pappa utanför dörrren och väntade på mig, för jag hade sagt att jag skulle hjälpa till, och till min förvåning så var han inte arg på mig. Vi gick in en bit i skogen som började vid deras baksida. När vi kom dit så la han väskorna på marken och blev en varg?!

" Är du en varg!?!? "

Stammade jag fram. Han nickade och satte fast väskorna runt sin mage.

" Hoppa upp "

Sa han och gjorde ett teken på att jag skulle hoppa upp på han rygg. Jag tvekade lite men hoppade seda up och vi började springa in i skogen.

Felix Perspektiv

Jag måste berätta för henne att hon är min mate, men hur? Ska jag bara säga " Jo hej Lovisa jag ville bara säga att du är min mate och att vi ska vara tillsammans för evigt om du inte avvisar mig " Så kan man ju bara inte säga. Eller? Nej det kan man inte!

" Men hur svårt ska det vara att säga att du gillar henne?! "

Det var min inre varg, Elias som pratade med mig. (en inre varg är en röst i sitt huvud som man kan höra och det är den man blir när man skiftar)

" Som om du skulle kunna göra bättre?! "

Sa jag och han mumlade något och sen så klippte jag av länken. Jag väktes ur mitt tänkande av att Lovisa kom ner.

" Så, nu har jag pakat upp, vad ska vi göra? "

Ho tittade på mig och jag samlade mod. Det var nu eller aldrig.

" Jo, Lovisa, det är en sak jag måste säga, eller snarare erkänna "

Sa jag nervöst.

" Vad? "

Frågade hon och tittade på mig.

" Okey nu eller aldrig. Jagärdinmateochjagtypverkligengillar,gillardig "

Sa jag snabbt med ett andetag. Hon såg chockat på mig. Onej nu har jag sabbat allt.

Lovisas Perspektiv

Vänta vad?! Sa han precis att han gilla,gillade mig? Och sa han att jag var hans mate? Vad är en mate? Det var så många frågor att jag fick huvud värk och jag var tvungen att sätta mig ner. När jag gjort det så kom Felix.

" Menar du precis de du sa? "

Frågade jag och han nickade.

" I så fall så måste jag veta ved en mate är "

Han såg förvånad ut men sa sedan

" En mate är en person som man får ett band med när man föds, det är ens själsfrände och man kan göra allt för den. Man kan hitta sin mate när man fyller 14. "

Jag nickade och försökte ta in allt han sa men det gick inte. Va Felix min själsfrände?

" D-Du ljuger bara "

Sa jag och var väldigt förvirad.

" Du måste bevisa det först "

Sa jag

" Okey... "

Sa han lite nervöst. Han gjorde ett teken att jag skulle komma fram till honom och jag gjorde som han sa. När jag kom fram till honom så satte han sin han på min kind och jag kände gnistor i hela kroppen. Sen böjde han sig fram och våra läppar möttes i en mjuk och passionerad kyss. När han kysste mig så kändes det som om ett tomt hål precis fyllts i, och jag fick ny kraft igen och gås hud över allt. När han drog ifrån så kände jag mig tom och stod bara och stirade in i hans vackra ögon.

" Tror du mig nu? "

Sa han och jag nickade. Han log och kysste mig igen och denna gången så kysste jag han tillbaks. Efter en stund så drog vi ifrån och vi stod bara och stirade in i varandras ögon. Vid det här laget så hade jag slutat tänka på Jacob och pappa, och allt jag kunde tänka på just nu var Felix. Han log sitt snygga snea leende och jag bokstavligen smälte.

" Det är en sak jag måste berätta för dig "

Sa jag och han tittade på mig och sa

" Vad? "

Jag tog ett djup andetag och berättade allt. Om varför jag rymde och att jag var hälften vampyr och om allt i skolan. Först såg han lite förvirrad ut men sen såg han på mig medlidande och drog in mig i en mysig kram och då kunde jag inte hjälpa tårarna, dom forsade ner för mina kinder och jag kunde inte stoppa dom.

Hej! Det var kapitel 8 och jag är ledsen att det blev ett litet kapitel men jag lovar att det kommer ett längre kapitel nästa vecka<3 Jag hoppas att ni gillar den och komentera och rösta gärna så blir jag glad:) Ses Chiao! <3