Yes, my Master

Del 5

» Tack för att Taehyung finns och kom till mig. Och låt det stanna så för evigt.
Min Taehyung och så ska det förbli.
Min och för alltid min. «

~~

[ Taehyung's pov ]

Jag visste inte vad som egentligen hände, hans ord ekades i mitt huvud och det upprepandes åter och återigen så jag kunde nästan kunna de orden utantill. Vill han verkligen ha mig? Är han seriös med mig? Så många frågar dyker upp från ingenstans, men dessa frågor är viktiga för honom, få veta vad Hoseok har för känslor. Jag tittade lite på honom och efter kyssen stod han bara där med Hoseok's armar om hans midja. Men vad spelade det för roll om det bara är på låtsas, jag har då varit med honom även om det är på låtsas.

Jag stod bara där och tittade på honom, nej jag tror inte på honom. Hur kan jag tro på honom? Hur ska jag kunna veta om han är seriös med mig? Men det skulle ändå inte funka mellan oss, då jag är hans betjänt och han är min mästare. Jag tog ett steg bak och såg på Hoseok.

"Förlåt, men jag kan inte", sa jag och såg lite bort från Hoseok. Hans känslor var inte riktiga, jag var ju bara en del av hans leksaker, för varför i hela världen skulle jag vara speciell för honom då jag är likadan som de andra betjänter och de som har jobbat längst. Jag har bara varit här i ett år. Det kunde inte stämma att jag var hans speciella, isåfall hans speciella leksak, det trodde jag mer av än att jag är hans speciella person. Jag började gå mot dörren och lämnade Hoseok ensam. Jag kunde inte vara där mer, det gjorde såklart ont att lämna honom när man hörde Hoseok ropa efter hans namn och sa att det är en order att komma tillbaka.
"Förlåt, mästare..", mumlade jag och gick till mitt rum, där kunde jag vara för mig själv. Jag tog av mig mitt förkläde som jag har tydligen glömt ta av, hur typiskt av mig. Jag höjde svagt ena ögonbrynet och kände att det var något i förklädes ficka. Jag kände efter och där var det ett pappersbit.

"Huh", mumlade jag tyst för mig själv och undrade hur i hela friden kom den här pappret ifrån? Jag vek upp pappersbiten och bet löst om min underläpp. Vänta lite, Eric? När hann han stoppa in pappret? Såklart, så stod hans nummer där.. Jag suckade högt till och drog min hand genom mitt hår. Men om jag skulle dra dit och jobba där istället för här? Så slipper jag känna som jag känner just nu. Då slipper även Hoseok tänka mig och kanske hitta sig en ny leksak, eller vad han egentligen såg.
"Whatever..", mumlade jag och tog telefonen som fanns i mitt rum, jag skrev som in numret med fingerskivan (idk hur jag skull förklara..) och väntade till att det skulle ringa. Då svarade någon, äntligen, en manlig röst svarade i telefon.

"Eric", svarade han. Jag bet mig svagt om min underläpp medan jag försökte samla upp mitt mod att säga ett simpelt hej eller det är taehyung.
"Uhm.. Det är jag.. Taehyung..", stammade jag fram, svor tyst för mig själv hur korkad jag kunde vara att inte förbereda mig inför detta samtalet.
"Åh, Taehyung! Trevligt att du slog en signal, men får jag undra varför du ringde?", sa Eric och hördes vara rätt så glad att höra min röst.
"...Jag funderade på det du sa", började jag. "Med att följa dig hem, men menar du med att jag jobbar hemma hos dig?", avslutade jag. Det var tyst ett litet tag innan Eric sa något.
"Ja absolut, det var en tanke", sa han. "Tar du emot erbjudandet?"
Jag var tveksam på att svara, men jag hade bestämt mig - jag kunde inte stanna kvar här för att kunna glömma Hoseok.
"Jag tackar ja till erbjudande..", svarade jag efter jag bestämde mig. "Kom och hämta mig snarast imorgon på eftermiddagen"
"Absolut", svarade Eric och sa hejdå och la på.
Jag suckade tyst och satte mig ner på stolen. Vilken dag. Gud vad jag längtar att komma mig i sängen. Klockan var redan 5.00 och det var middagsdags för oss alla, även för Hoseok.

[ tredje perspektiv ]

Eric såg hur nöjd som man kunde ens bli, han tog verkligen hans kusin's käraste betjänt - Hoseok's ängel. Eric skrattade nöjt för sig själv och lutade bak mot sin stol.
"Hur känns det kusin? Att förlora din värdesak mot mig?", mumlade Eric för sig själv med ett leende på läpparna. "Inte så kul, va?" Åh, vad det ska bli kul, att hans kusin kommer ringa till honom och be honom ge tillbaka sin älskade betjänt.

Lycka till, kusin, han kommer att stanna resten av sitt liv här hos mig.

Han ropade hit en av hans betjänter upp till hans kontor.
"John! Ordna ett rum åt Taehyung! Det ska vara helt perfekt när han kommer", sa Eric. "Fixa även middag till oss båda - han är inte bara en betjänt, låt honom känna sig hemma och som min älskare"
"Ja, min herre", sa John och bugade svagt till.

Eric och Hoseok är som olika varandra, båda är från Sydkorea, men Eric föddes upp i England. Nu är Eric tillbaka i Sydkorea, han kom hit för 4 månader och bestämde sig för igår att träffa sin kusin. De är inte riktigt bra vänner, om man skulle säga, för att Eric stjäl Hoseok's värdesaker - allt som Hoseok gillar och vill ha, så tar han det. Eric hade fått en aning att Taehyung är Hoseok's mest värdefulla, som han inte kan tänka sig att förlora, är det mest tänkbara sätt att förstöra Hoseok.

"Hur roligt kommer det här inte bli, John?", sa Eric med ett leende på läpparna som avslöjade hur mycket han njöt utav det här med att plåga Hoseok.
"Det kommer bli säkert roligt, herre", svarade John.
"Det har du verkligen rätt i, John. Så rätt", sa Eric och vände sig om och tittade ut genom fönstret. "John, vad står du här och väntar? Du har ett rum att ordna!"
"Ja, herre", sa John och gick ut från rummet.

Eric log nöjt och nickade kort till.
"Hoppas att du blir lika nöjd som jag, Taehyung", sa Eric.

//

" honest feelings
and bad timing
make the most painful
combination " - tumblr.

//

~

Ursäktar att det har dröjt men nu är kapitlet klart. (о'∀'о)
Thanks to you och förlåt om ni fick vänta! T^T