Jag saknar dig Justin

Kapitel. 2

----------- 6 år senare (11 år) -----------

Det var Fredag morgon och jag och Justin skulle gå tillsammans till skolan som vi brukade göra varje morgon. Mamma hade hittat en man som vi skulle flytta till, men problemet var att han bodde i New York och jag visste inte hur jag skulle berättat för Justin att jag skulle flytta. Jag visste att var tvungen att berätta så fort som möjligt efter som att vi skulle flytta om 2 dagar. Jag var tvungen att säga det. Och det fort!

-Justin. Frågade Jag

-Ja?

-Jag måste berätta en sak. Sa jag med en klump i halsen.

-Okej, kör! Sa han medan han log

-Jo det är så att.... Mer han jag inte säga innan det ringde in.

-Oj vi börjar nu. Sa Justin medan han tog min hand och drog mig till klassrummet.

-Men jag måste berätta en sak. Sa jag och stannade

-Jag kan komma till dig efter skolan så kan vi prata då. Sa han och drog mig vidare in mot klassrummet.

Efter skolan så stod jag och väntade på Justin. Var var han? Efter 20 minuter så hade han forfarande inte kommit och jag började gå hemåt... Ensam.

Jag gick till Justins hus och knackade på. Det var Justin som öppnade. Han hade tårar i ögonen.

-Är det sant att du ska flytta? sa han tyst medan han kollade ned på marken.

-Ja svarade jag tyst och kollade ledset på han.

-Varför berättade du det inte innan!? Skrek han medan jag såg tårarna rinna ned från hans kinder. Jag hade aldrig sett han gråta så som han gjorde. Det gjorde ont att se han så ledsen.

-Jag skulle berätta, men jag visste inte hur! Svarade jag medan jag stod där med tårar rinnandes ned för kinderna.

Jag är din bästa vän! Vi ska ju berätta allt för varanda! Skrek han och slog igen dörren rakt i ansiktet på mig. Jag började bara gråta mer och mer desto längre bort jag kom från Justins hus. Jag sprang in i mitt rum och la mig på sängen och bara grät. Jag kan inte fatta att han skrek på mig. Det har han aldrig gjort. Jag hade så ont i ögonen efter som att jag hade gråtit så mycket. Jag hörde knackningar på dörren och jag gick sakta ned för trappan och öppnade dörren. Där stod.... Justin.

---------*Justins perspektiv*---------

Efter att jag hade smällt igen dörren i Tess ansikte så fick jag direkt skuld känsla så jag bestämde mig för att gå till Tess och säga förlåt.

Hon skulle ju flytta och hon var ju lika ledsen som jag var. Jag gick fram till dörren och knackade på. Då öppnade Tess och man kunde tydligt se att hon hade gråtit. Hons ögon var röda och hennes kinder var blöta.

Vi stod där och kollade på varandra utan att säga ett ord. Jag bestämde mig för att bryta tystnaden.

-Jag är verkligen jätte ledsen för att jag skrek åt dig Tess! Sa jag med en ledsen röst.

Hon sa fortfarande inget utan hon stod bara där och kollade ned på sina fötter.

-Snälla Tess svara! Sa jag med en ännu ledsnare röst.

Det var tyst ett tag innan hon gick fram till mig och kramade mig tight. Jag log och kramade tillbaka.

-Jag kommer sakna dig Tess.

-Jag kommer också sakna dig Justin. Svarade hon.