My Internet Love ~M&M

1.5 8 Oktober

{Amanda}

"Vart är det vi ska??" frågade jag när Martinus dragit ut mig från huset.

"Men du får seee!" sa han och greppade ett tag runt min hand.

"Kan du bara ge mig en ledtråd om stället då?" frågade jag när jag snubblade efter hans snabba steg.

"Nepp! Du får se när vi är framme!" svarade han och gav mig en snabb blick.

Jag suckade högt och himlade överdrivet med mina ögon.

Hans steg ledde oss ner för en väg, mot havet. Doften av saltvatten trängde sig in i mina näsborrar och vägen övergick till en sandstig.

"Tadaaa!!" sa Martinus högt och höll ut händerna mot kajak, eller en kanot, vet inte riktigt skillnaden.

Den låg i sanden, nära havet så att vattnets vågor nuddade den.

"Vi ska paddla kajak!" sa han, böjde sig mot den och tog upp de två paddlarna.

"Ehmm, hade du tänkt ha ihjäl oss båda två eller?" frågade jag och gav kajaken en osäker blick.

"Neeeejj, jag har gjort detta förut" sa han självsäkert och med ett leende räckte han mig paddeln. "När jag var sju" la han snabbt till och tog denna gången upp flytvästarna som låg lutade mot båten.

"Och när fixade du det här??" frågade jag istället och gav ifrån mig en förbryllad min.

"Jag har mina kontakter" svarade han med en blink mot mig, räckandes mig min flytväst.

"Och vart ska vi?" frågade jag, men denna gången gav han mig en suck och vände sig mot mig.

"Sluta fråga så mycket, och ha en kul stund med mig istället" sa han, greppande ett tag runt min hand.

Jag nickade och ett leende växte återigen upp i hans ansikte.

"Nu min sköna, var så snäll och kliv på kajaken tack" sa han med tillgjord röst och bockade sig mot kajaken.

Snabbt knäppte jag fast min flytväst runt mig innan jag med osäkra rörelser tog mig ner i sittplatsen längst fram. Bakom mig fanns en till, där Martinus skulle sitta sen.

"Här" sa han med samma tillgjorda röst när han räckte mig min paddel.

Jag tog emot den och kände hur han började putta på kajaken. Med paddeln i ena handen greppade jag skräckslaget tag i kajakens sidor och kände när den gled ner i det blanka vattnet. Båten guppade till när Martinus satte sig ner vilket fick mig att knipa om kanterna ännu mer.

"Kom igen nu Amanda! Vi ska till ön där borta!" ropade Martinus till mig och vi började svagt röra på oss när han paddlade i vattnet.

Långsamt släppte jag tag om sidorna och tog paddeln med båda händerna innan jag började föra den genom vattnet.

"Vi kommer dö" mumlade jag lågt för mig själv. "Vi kommer verkligen dö"

---
hihi ojdå

NU CHILLAR ALLA INNAN KOMMENTARSFÄLTET BLIR INFEKTERAT AV "NEEEEJJ DOM FÅR INTE DÖ" FÖR DET KOMMER DOM INTE OKOK

:)