My Internet Love ~M&M

5.1 1 Januari

{Martinus}

"Hur kom det sig att du kom hit egentligen?" frågade jag när vi båda suttit oss ner i skräddarställning i min säng.

"Allt blev skit hemma och jag började sakna dig något enormt, så jag lämnade allt och bara stack hit och hoppades på att du ville förlåta mig" sa hon samtidigt som hon pillade med sina nagelband.

Jag tog en godis ur skålen som stod mellan oss med en fundersam blick på henne.

"Varför blev allt skit då?" frågade jag och hon gav mig en snabb blick.

"Saker förändrades bara" svarade hon med en axelryckning och fortsatte kolla ner mot sina naglar.

"Amanda. Du kan berätta för mig. Vad var det som hände?" sa jag allvarligt.

"Ehm, Hampus, han.." började hon, sättandes en hårslinga bakom sitt öra innan hon fortsatte. "Han var inte riktigt som jag trodde"

Hon gav mig en svag blick med ett snett leende innan hon kollade bort igen.

"Eller, han visade sig vara någon annan liksom"

"Vad menar du?" undrade jag, nyfiken över vad han gjort för fel.

Med en lång suck mötte hennes ögon mina, men denna gången stannade dom där en stund innan hon besvarade min fråga.

"Han utnyttjade mig helt enkelt"

{Amanda}

"Vad menar du?" frågade han.

Jag suckade högt och kollade in i hans bruna ögon som var fyllda av frågetecken. Mina tankar vandrade tillbaka på gårdagen då allt hade ändrats där hemma. Hur hans händer tog bestämda tag om min kropp, hur hans fingrar drog av mig min tröja i ett hårt tag, hur hans äckliga blick klistrades fast på mina bröst, hur jag helt hjälplös pressades mot den kalla kakelväggen i det mörka badrummet.

"Han utnyttjade mig helt enkelt" svarade jag Martinus.

Jag släppte ner min blick mot mina händer igen och blinkade bort några irriterande tårar som försökte tränga sig fram.

"Vad gjorde han..?" frågade Martinus försiktigt och jag kände hur min hals snörde ihop sig av tankarna från gårdagen.

Jag ryckte på axlarna då jag visste att allt skulle brista om jag ens försökte öppna min mun. Jag kände hur hans hand omslöt min och snabbt kollade jag upp mot honom. Han hade flyttat på godisskålen och satt nu alldeles bredvid mig. Tårar suddade ut mitt synfält, men ändå pressade jag fram ett svagt leende. Hans armar omslöt mig i en kram och mitt hjärta började banka allt snabbare inom mig. Om det var av upphetsning eller rädsla vet jag inte. Jag lät bara mina tårar rinna mot hans axel och sudda ut minnena från igår.

---

vi har alltid vetat att Hampus är en ond psykopat som sitter hemma i sin källare och smider onda planer, eller hur?