My Internet Love ~M&M

5.4 2 Januari

{Amanda}

"Asså jävla Hampus" mumlade jag lågt där vi satt på den kalla bänken, kollandes ut över Stockholms skärgård.

"Va?"

Martinus yttrande fick mig att kolla upp på honom, in i hans bruna ögon.

"Fatta vad mysigt vi hade haft det om han inte förstört allt"

"Vadå? Vi har det väl jättemysigt" sa han med ett leende, men endast en suck lämnade mig när jag blickade ut över öarna igen.

"Men asså jag menar.." började jag, tänkandes ut ett bra avslut på meningen. "Åååhh, du fattar jag inte" suckade jag tillslut.

"Jag fattar visst" sa han lågt.

Jag kände hur hans hand lades mot mitt ben som endast skyddades av ett par tunna jeans, och genast strålade det värme från hans hand. Min kropp stelnades motvilligt till, och jag tittade osäkert mot Martinus.

"Men lyssna nu, Hampus är en ren idiot som inte borde finnas. Det han gjorde mot dig är så sjukt fel och jag kommer aldrig någonsin göra det minsta mot din vilja. Okej? Och du måste säga till om det är något du inte vill eller känner dig obekväm med" sa han och tittade allvarligt på mig.

Jag nickade, stum utav en tung klump som tryckte i min hals. Jag kunde bara tänka på hans hand som var placerad mot mitt ben.

Skärp dig Amanda. Inget dåligt kommer hända. Be honom inte att lyfta bort den, du är bara idiotisk då.

Idiotisk. Det är vad jag är.

Han lyfte äntligen sin hand från mitt ben, läggandes den om mig i en kram. Försiktigt kramade jag tillbaka innan han drog upp mig från bänken.

"Kom nu, det är kallt"

Våra händer flätades samman och sida vid sida började vi ta oss ner till kvarteret igen.

"Jag måste bara fråga en sak" sa han och stannade upp oss båda. "Du vet, vi gjorde ju slut. Eller, ja du gjorde slut"

En aningen obekvämt vred jag på mig, skamsen över allt jag sagt och gjort.

"Men iallafall, jag undrade bara om vi typ.. kunde bli tillsammans igen?"

Jag mötte hans nervösa blick, och med ett leende nickade jag, fortfarande stum av klumpen i min hals som vägrade försvinna. Man såg hur hans nervositet sköljdes av och hur ett leende tog plats i hans ansikte. Hans hand hölls tightare runt min innan han beslutsamt drog in mig i en varm kram. Hans betryggande armar fick mig lugnare. Han är verkligen en bra kille, inte som Hampus. Eller?

---

hva skjeeeer