Zoe
26. 26 minuter. Jag löser detta lätt. "Mamma!!" Sen springer jag ner för trappan, in till vardagsrummet och hoppar ner i soffan. Hon tittar konstigt på mig. "Du ska skjutsa mig till," hon avbryter mig. "Sluta skrika Zoe." "Du ska skjutsa miiiiiig," säger jag tystare, men ändå för högt. Hon stänger av tvn och ställer sig upp. "Var min gps," säger hon och ler.
Mamma sladdar in på parkeringen, jag hoppar ut, springer i slow motion mot dörrarna... nej
Mamma stannar vid parkeringen, jag öppnar bildörren, sen springer jag tre meter. "Zoe!" mamma. "Din telefon!" Jag springer tillbaka, tar telefonen, vinkar och springer mot dörrarna igen. Vid dörren står en vakt. "Biljett?" "Jag har ingen, jag vet att det låter dåligt, men, men jag ska träffa Marcus," säger jag alldeles för snabbt och alldeles för nervöst. Han tar upp en walkie talkie och pratar. Efter en liten stund öppnas dörren.
Och där står han. Marcus.
Han går in för en kram, men jag hoppar in i hans famn. Han backar för att inte ramla. Skrattandes. Jag tittar han i ögonen. Han lutar sig framåt. Jag drar tillbaka för att skratta åt situationen. Men han kysser mig ändå. Marcus kysser mig ändå.
ВЫ ЧИТАЕТЕ
något violett.
ФанфикMARCUS GUNNARSEN ask, instagram, "vanliga kapitel" fanfiction #1 2017 <3 skriven och publicerad juli 2017 *BILDERNA TILLHÖR INTE MIG (om inget annat nämnts) OCH JAG MENAR INGET DÅLIG MED ATT ANVÄNDA DESSA. BILDERNA TAS BORT VID BEGÄRAN AV DERAS RIKT...
