något violett.

Vanligt Kapitel

Zoe

Jasmine följer mig till Starbucks. "Är du säker på att jag inte ska följa med?" säger hon tittar oroligt på mig. "Det är lugnt, ring Tove så kan ni shoppa eller nåt," säger jag och nickar smått. Vi vinkar hejdå, och jag styr stegen in på Starbucks. Jag kollar runt efter honom. Där.

Han sitter vid ett bord i ett ensamt hörn, tittar upp från mobilen. Och ler. Eller han flinar mer. Jag går mot honom. Nu känns det inte som en lika bra idé. Jag är nervös.

"Zoe," säger jag och sträcker fram handen. Han ställer sig upp och kramar om mig. Sen drar han ifrån och rodnar. "Hej Zoe." Jag höjer ena ögonbrynet. Han skrattar. "Mac," säger han och skakar min hand. Han släpper inte utan drar med mig till kassan. "Vad vill du ha?" ler han.

-

Jag sitter och smuttar på grönt te, och han på nåt violett. Vi skrattar åt nåt dumt, och det känns som att vi känt varandra i 100 år. "Vi är som ett gammalt par," säger han söker ögonkontakt. "Hurdå?" säger jag och kollar honom i ögonen. Han bryter ögonkontakten och ler. "Jag gillar dig," säger han. Jag tittar ner på teet. "Som jag aldrig gillat nån förut," han lyfter upp mitt huvud med pek- och långfingret. Han tittar mig i ögonen. Jag tittar bort och rodnar. "Du är vacker, Zo," säger han sedan.