Resten av våra liv ~M&M~

Kapitel 1

* * *Sofias perspektiv* * *

"Grattis på 4-årsdagen!" hörde jag Martinus säga, vilket fick mig att vakna.

"Åh, tack detsamma" sa jag och log mot honom.

"Idag har du uppkörning. Taggad?" frågade han och ett smått skratt lämnade mig.

"Nej, inte ett dugg" sa jag och han skrattade.

"Tänk att vi faktiskt varit tillsammans i fyra år nu. Vi blev tillsammans när vi var fjorton år, och nu är vi arton" sa han och ett stort leende bildades på mina läppar.

"Ja, det är fantastiskt" sa jag innan jag kände hans läppar mot mina.

"Nåväl, upp med dig nu, du har uppkörning om två timmar" sa han, vilket fick mig att sätta mig upp.

Jag sträckte på mig och satte mig på sängkanten. Min blick gick över mitt rum, och ner till mina ben.

"Okej, dags att gå upp Sofia" sa jag till mig själv innan jag reste mig upp och gick fram till garderoben.

Jag valde kläder som jag satte på mig innan jag gick ner till köket där Martinus stod och gjorde frukost.

"Vart har morgonpigga Sofia tagit vägen?" frågade han och jag gjorde ett fejkat leende mot honom.

***

Jag hade precis gjort klart min uppkörning, och jag var så nervös så jag höll på att spricka.

"Dåså Sofia, jag får gratulera, du har klarat uppkörningen" sa han jag kört upp med och ett stort leende bildades på mina läppar.

"Va kul!" sa jag och han log tillbaka.

"Vi ses på högra sidan av vägen" sa han och jag nickade när vi hoppat ut ur bilen.

Jag gick bort till bilen där Martinus satt och väntade.

Jag öppnade dörren till passagerarsätet och hoppade in. Till en början gjorde jag en ledsam min, för att lura honom.

"Klarade du det inte?" frågade han med en ledsam blick innan jag vände mig mot honom och ändrade mitt ansiktsuttryck.

"Jo" sa jag och log stort och ett stort leende bildades även på hans läppar.

"Åh grattis!" sa han och drog in mig i sin famn.

"Men nu tycker jag att vi åker" sa han och jag nickade och tog på mig bilbältet innan vi åkte iväg.

"Du ser så tuff ut när du kör" sa jag och såg hur han skrattade.

"Jag är alltid tuff" sa han och satte på sig sina solglasögon, vilket fick mig att skratta.

* * *Martinus perspektiv* * *

Vi var nu framme vid platsen där vi skulle fira vår fyraårsdag.

Vi gick upp för kullen, hand i hand, och väl uppe satte vi oss ner på gräset. Denna kullen hade den absolut bästa utsikten i Trofors, och det är här jag tänker göra en sak som jag velat göra väldigt länge.

"Du Sofia" sa jag och hon vände blicken mot mig.

"Mm?" sa hon med ett leende.

"Kolla där, ser du örnen?" sa jag och pekade ut mot stället där en örn satt.

Medan hon hade blicken åt andra håller passade jag på att snabbt ta upp den lilla asken ur min ficka.

"Åh va fin" sa hon innan hon vände tillbaka blicken mot mig.

"Och det är en sak jag måste fråga dig" sa jag och hon kollade undrande på mig.

Jag reste mig upp och tog hennes hand. När hon ställt sig framför mig såg jag in i hennes ögon och gav henne ett leende.

"Sofia. Du är den jag älskar mest av allt på denna jord, och ända sedan första gången jag såg dig har jag varit störtförälskad i dig. Jag vill dela resten av mitt liv med dig" sa jag innan jag gick ner på mitt ena knä framför henne.

Hon flämtade till och la sina händer för sin mun, och jag kunde tydligt se hur tårar letade sig fram ur hennes ögon.

"Så min fråga till dig är, vill du dela resten av ditt liv med mig? Vill du gifta dig med mig Sofia?" frågade jag och höll fram den lilla asken med diamantringen i medan jag såg hur tårarna började forsa ner för hennes kinder.

"Ja! Ja det vill jag!" sa hon innan jag reste mig upp.

Hon kastade sig i mina armar medan tårarna fortsatte rinna ner för hennes kinder.

"Åh Martinus" sa hon innan hon tillslut släppte greppet om mig.

Jag tog tag i hennes vänstra hand och trädde på ringen på hennes ringfinger innan jag tog på mig den andra.

"Åh herregud" sa hon och satte sin andra hand för sin mun.

"Den måste kostat en förmögenhet" sa hon och jag ryckte på axlarna.

"Det beror på hur man ser det. Jag kommer inte berätta vad den kostade, men den var värd varenda krona, och du förtjänar bara det bästa" sa jag innan hon la sina händer på mina kinder och pressade sina läppar mot mina.

"Vad har jag gjort för att förtjäna dig?" frågade hon när våra läppar lämnat varandra.

"Genom att vara den du är" sa jag och tog hennes hand.

"Men låt oss äta av det vi tog med oss" sa jag och hon nickade innan vi båda satte oss ner i gräset.

* * *Sofias perspektiv* * *

Jag kan inte fatta att det är sant, Martinus hade precis friat till mig. Jag har nog aldrig varit såhär glad i hela mitt liv. Det här är den näst bästa dagen i mitt liv, efter dagen då jag träffade Martinus för första gången.

Efter fyra år tillsammans har vi nu bestämt att tillbringa resten av våra liv tillsammans. Det kan knappast vara många som håller ihop från att de är 14 år gamla.

Det enda som fattas i våra liv nu är en egen lägenhet och ett barn, men det får vi se när det händer.

Jag blickade ner mot min vänstra hand och tittade på den fina ringen. Den var av guld gissar jag, och med en diamant stor som en, jag vet inte vad.

Jag vill verkligen veta vad den kostade, men det kommer bli svårt att få honom att säga det.

"Nu är allt perfekt" sa jag och lutade mig mot Martinus axel.

"Håller med" sa han och la sin arm över mig och gav mig en puss på pannan.

*******
Första kapitlet på bok 3!! Är så sjukt taggad på denna!