Resten av våra liv ~M&M~

Kapitel 7

* * *Sofias perspektiv* * *

Jag, Tuva och mina andra kompisar gick genom gallerian, affär efter affär och dels shoppade saker till oss själva, men samtidigt fixade jag lite saker till bröllopet.

Plötsligt stötte vi på Savannah, en av mina vänner som jag träffade på en av killarnas konserter.

"Hej!" sa jag och kramade om Savannah som gjorde samma sak tillbaka.

"Heej!" sa hon och log.

"Så, vad hittar ni på då?" frågade hon.

"Vi är bara ute och shoppar lite, vill du hänga på?" frågade jag och gav henne ett leende.

"Ja, absolut! Det är ju roligare än att vara själv" sa hon och skrattade medan jag nickade instämmande.

"Så, vart ska vi gå nu?" frågade jag de andra, och på någon sekund pekade alla på en utav affärerna.

"Jaha, dåså" sa jag och vi alla började gå ditåt.

* * *Martinus perspektiv* * *

Jag och Marcus var just nu nere i Oslo och sjöng in en utav våra nya låtar.

"Perfekt killar!" sa mannen som satt utanför rummet.

"Bra jobbat!" sa jag till Marcus och gav honom en high five.

Plötsligt hörde jag min mobil ringa. Jag som trodde jag stängt av den.

Jag klickade bort samtalet, även fast det var Sofia och skickade iväg ett sms där jag skrev att jag inte kunde prata just nu, innan jag la min mobil utanför rummet.

"Okej, en gång till" sa musikproducenten och satte på musiken.

***

"Äntligen klara" sa jag med min nu hesa röst efter att ha sjungit konstant i ungefär 4 timmar.

Jag satte mig ner i en utav sofforna och tog sen upp mobilen från bordet bredvid, där jag la den innan.

Ett missat samtal från Sofia, ja det är väl lika bra att jag ringer upp henne.

Jag knappade in på mobilen och gick in på kontakter, innan jag ringde Sofia.

Efter några få signaler hörde jag hennes fina röst möt mitt öra.

"Hej!" svarade hon glatt, vilket fick mig att le.

"Hejsan. Ledsen att jag inte kunde svara innan, vi var mitt uppe i att spela in"

"Jo, jag antog det. Men jag undrade bara vad du gjorde, har varit ensam hemma med Savannah i typ fyra timmar" sa hon och hämtade andan lite innan hon fortsatte.

"Men när kommer ni hem tror du?" frågade hon innan jag tänkte till lite för mig själv.

"Jag är inte helt säker, men det blir nog ganska sent" svarade jag och hörde en låg suck.

"Aja, okej. Vi ses sen då kanske, eller imorgon, beroende på när ni är hemma" sa hon och jag log då smått.

"Jadå, hejdå. Älskar dig" sa jag och tog bort telefonen från mitt öra innan jag hörde henne svara.