~Uppföljaren till För alltid vi~
I denna boken är de 18 år. Det kommer hända en hel del mellan Martinus och Sofia, men vad kommer hända mellan Marcus och Tuva? Kommer de fortsätta vara tillsammans eller gå skilda vägar?
Ett tips är att ha läst "Du ä...
Jag och mamma satt i bilen på väg till Oslo, och det var bara några minuter kvar innan vi var framme vid klänningsaffären.
"Det här, och möhippan är det bästa med att gifta sig. Och så klart att få tillbringa resten av sitt liv med någon man älskar" sa mamma och ett litet leende bildades på mina läppar.
"Här är det!" sa mamma och parkerade bilen.
Vi gick in till affären och möttes av en glad tjej.
"Hej! Hur kan jag hjälpa er idag då?" frågade hon och log mot oss.
"Jo, min dotter behöver en bröllopsklänning" sa mamma och jag nickade stelt.
"Men va roligt! Det ska vi mig kunna fixa. Följ mig bara" sa hon och visade oss vägen genom butiken.
"Finns det någon speciell klänning du är ute efter?" frågade hon och jag funderade en stund.
"Jag tänker att den ska vara vit och utan axelband, sitta tajt på överkroppen och vara ganska stor från midjan och ner ungefär. Gärna med volanger också" sa jag och hon tänkte innan hon sken upp.
"Jag tror jag har den perfekta klänningen åt dig. Vad har du för storlek?" frågade hon.
"S brukar oftast passa" sa jag och hon nickade innan hon gick in bland en skog av klänningar.
"Vad tror du om denna?" frågade hon och visade upp en klänning.
"Wow, den var jättefin" sa jag och log.
"Du får testa den. Här, provrummet ligger där" sa hon och jag gick ditåt.
"Du kanske behöver hjälpa henne med dragkedjan där bak" sa hon till mamma som följde efter mig.
Efter några minuter hade jag kommit i klänningen, och jag var redan kär i den.
"Wow, den är ju jättevacker" sa jag och såg på mamma som stod bakom mig med tårar rinnandes ner för kinderna.
"Men vad är det mamma?" frågade jag oroligt.
"Du är bara så himla vacker" sa hon och jag log lite.
"Tack, men gråt inte" sa jag och log mot henne.
"Förlåt" sa hon och torkade bort tårarna.
Vi öppnade sedan dörren och gick ut till tjejen som öppnade munnen när hon såg mig.
"Wow, du ser ju helt fantastisk ut" sa hon och jag log stort.
"Tack, jag älskar den verkligen" sa jag och kollade in i den stora spegeln som hängde på väggen.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
(Jag äger inte bilden, men så ser klänningen ut)
"Så, vad säger du?" frågade hon och jag log ännu en gång.
