Kapitel 50

96 1 0
                                    

Kära mamma,
allt är skit. Allt är dåligt. Vad betyder livet? Varför ska man leva? Varför ska folk vara elaka, nästan onda? Varför ska man känna smärta och varför ska det ens finnas? Vad får man utav livet om det ändå ska vara dåligt? Människor älskar, människor hatar, vad är mellantinget? Gilla och ogilla, vem gör det?

Idag träffade jag din bror och syster för första gången. Din syster är en plåga. Hon påpekade varenda fel om dig, om pappa och om mig. Din bror däremot var kärleksfull, omtänksam och glad. Jag tyckte mycket om honom. Så fort han steg igenom dörren var det som att lägenheten lös upp.

Jag är glad att han ville komma hit för att träffa mig, och säga adjö av dig. Vi besökte din grav. Han kramade om min hand och sa att det skulle kännas bättre om ett tag. Jag visste att han sa det till sig själv, för han kände sig lika svag som mig. Jag såg hur hans tårar vällde upp i ögonen, men lät sig inte rinna ner på kinderna. Jag ville trösta honom, men jag visste inte hur.

Pappa är deprimerad. Han ligger i sin säng och orkar inte gå upp. Han vill inte dricka, inte äta. Han pratar inte med mig, och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Hjälp mig, snälla.

Miss GracieWhere stories live. Discover now