Moonlight

13

"Vi åker nu Estelle, allt klart för ikväll?" frågar mamma och jag nickar.

"ja, annars går vi bara till affären, vi löser det. Åk nu" suckar jag men med ett leende på läpparna.

"okej, ha så kul! ring om det är något!"säger hon och jag nickar.

"jag lovar, hejdå" säger jag och stänger dörren mellan oss för att hon inte ska kunna svara. Med en lättad suck vänder jag ifrån dörren och kollar ut över huset. Efter att Steven flyttade har jag behandlats mer och mer som ett barn, mamma är mer orolig över att jag inte ska klara mig än vad hon va förr. Men det kanske är ett sätt för henne att oroa sig mindre över Steven. Släppa tyglarna för honom genom att dra in mina. Killarna skulle komma efter deras match, och jag skulle gissa på att dem befinner sig hos mig vid fem, så tills dess, lite egentid.

Jag fyller upp badkaret med vatten och tänder ljus i badrummet, en Podcast på telefonen, håret uppsatt på huvudet och ansiktet inkletat i ansiktsmask sjunker jag ner i badet. P3 Dokumentär, berättaren fick allt att låta mystiskt och intressant. Han fick dopning att låta och kännas som årets skräckhändelse. Jag älskade det, spänningen som växte fram genom en verklig händelse. Jag lyssnade på det drygt en timme långa avsnittet innan jag klev upp ur badet och tog de få stegen raka vägen in i duschen. Jag sköljde av mig skummet från badet innan jag börjar tömma badkaret. Under tiden vattnet rinner ur badkaret sköljer jag av ansiktet nynnandes till musiken på radion.

Jag hinner nästan bara precis klä på mig när det först plingar på dörren och sedan hörs röster i hallen. Jag ler smått och springer ner för trappan.

"Hej!" ler jag och de alla tre kollar upp från skorna som snabbt åker av.

"Hejsan Ellie" säger dem nästan som i kör och jag skrattar kort.

"Jag har handlat till Tacos, men jag köpte inget godis eller liknande, tänkte vi kunde gå till affären efter att vi ätit och köpa typ chips" förklarar jag och dem alla nickar. Charlie kommer upp bredvid mig och lägger armen runt mina axlar och ler.

"Låter toppen Ellie, ska vi börja med maten direkt?" säger han glatt men med den aningen trötta tonen långt bak.

"ja visst!" svarar jag och vi går in i köket, delar upp uppgifterna och plockar fram allt som behövs för en lyckad tacoskväll. Lågt i bakgrunden spelar vi musik och jag nynnar tyst med när jag steker köttfärsen. När köttfärsen blivit klar dukar jag bordet med tallrikar och glas, samtidigt som de andra färdigställer alla grönsaker. När allt står uppdukat är vi alla hungriga och sätter oss ner och börjar äta direkt.

"Hur gick matchen?" frågar jag efter att ha tagit första tuggan av min taco.

"vann med 4-0, Linus höll nollan" svarar Charlie och jag nickar. Vi pratar på, om allt möjligt egentligen. Tystnaden lägger sig liksom aldrig mellan oss, men det blir heller aldrig jobbigt. Det är så skönt att kunna slappna av så pass i ett ändå relativt okänt sällskap och bara njuta av stunden, killarna gör det så enkelt. Inget är stelt, dem pratar på, frågar saker, låter alla delta och hittar hela tiden nya sidospår som för samtalet visare in på nästa.

När vi ätit klar, dukat undan och ställt all disk i diskmaskinen går vi till hallen, knyter på oss skorna, drar på jackorna och går ut i vårkylan. Det är mörkt ute, fortfarande lägger sig mörkret tidigt. Men precis som vid maten fortsätter vi prata, Casper berättar om när han körde vält med cykeln bara meter bort på vägen, och hur det svider och trycker på såren som ännu inte hunnit läka helt när han har hockeyutrustningen på sig.

Vi klampar in i matbutiken, tjugo minuter förre stängning, plockar ihop en blandning av chips, godis och frukt. Vi betalade och gick hem igen, la allting i skålar som vi sedan placerade på Tv-bordet. Där efter satte vi oss i soffan och den välkända musiken för sporten lät genom högtalarna. Det var bara tio minuter kvar tills matchen skulle börja och underifrån visades små klipp från värmningen och omklädningsrummen.vi kunde se Benjamin fyra gånger, han gömde sig i bakgrunden och var inte spelaren som var i tevens centrum.
Plötsligt nämnde kommentatorn hans namn, det chockade nog oss alla lika mycket när han sa det.

"Sedan har vi ju även en intressant och ny spelare med idag, Benjamin Wahlqvist, den 17 åriga forwarden gör sin SHL debut idag och kan komma att få en del speltiden med tanke på hur HVs skick är"

"Ja många av spelarna i HV är på något sätt lite halva, vissa är skadade och vissa har känningar. Det kan bli mycket spel och en stor chans för Benjamin att visa vad han går för"

Dem filmar närmare på honom, han hamnar i fokus, hur han fokuserat tejpar sin klubba gör mig aningen svimfärdig.

Matchen drar igång, dem spelar för fult och målchanser efter målchanser uppstår men inget går i mål. Benjamin sitter under hela perioden på bänken och tuggar på sitt tandskydd med blicken fest på isen. Under andra perioden är han inne i ett byte, han har precis gjort sin SHL debut, han är inte längre någon ungdomsspelare. I tredje perioden står det 3-3, matchen börjar lida mot sitt slut och Benjamin ihop med sina lagkamrater får ett anfall, passen går, fram och tillbaka, fram och tillbaka, spelare efter spelare dribblas förbi och passen Benjamin lägger till sin lagkamrat går mot målvaktens skydd, ut mot Benjamin, som i sin tur skjuter? Han skjuter, han skjuter mål.

Killarna vrålar allihop och jag sitter med händerna framför munnen, chockad.

"Hur i helvete lyckas den pojken med allt?" frågar Charlie rätt ut när lamporna blinkar mot målet och det tjuter i högtalarna.

"MÅÅÅL HAN GJORDE MÅÅL! Det är helt otroligt, SHL debut och första SHL målet på samma gång. Vilken insatts"

Benjamins stora leende filmas och hur lagkamraterna glatt kramar om honom, slår till honom gratta de innan de åker i led och firar med lagkamraterna på bänken. Han bytas ut, de tre sista minuterna spelas mållösa och matchen är över.

"Vi måste kolla eftersnacket" jag nickar, om vi måste.

Reklamen känns som år, men när dem äntligen är tillbaka är det inte Benjamin som står redo för intervju, utan HV71s lagkapten. Dem pratar på, och jag lyssnar lite halvt, egentligen är jag inte intresserad, bara av om han nämner Benjamin.

"Sen sista målet, hur kändes det när det stod klart att ni vunnit matchen?"

"Det är klart det kändes fantastiskt, jätte skönt att få en vinst. Sen var det extra roligt att Benjamin fick chansen"

"Ja, Benjamin, vad kan du säga om honom?"

"Han är en jätte skicklig spelare och han läser spelet jätte bra. Sen såklart är det ett stort steg från ungdomshockey till SHL, men han fixade det bra och det ger honom bara mer svar på vad han kan behöva träna mer, han kan blir riktigt bra"

Jag ler stolt, han kan gå långt.

--------
Typ år sedan jag uppdaterade sist. Hemskt ledsen för det! Men skolan har börjat och jag har börjat gymnasiet, det är mycket som förändrats och jag har valt att fokusera på skolan till 100.
Hoppas ni har det bra!!

Ily