jag är en expert på följande saker:
- bråka med min mamma minst en gång per dag
- missa bussar/komma för sent till skolan
- skada mina fötter/tår
- se spoilers medvetet
- "inte ha några kläder" när jag har en hög med plagg i garderoben
- stanna 24/7 på en promenad för att fota saker
- oroa mig för små saker som att gå av bussen
- fastna i glee konton på insta
- få sammanbrott över tv-serier
- tänka för mycket
- låtsats att jag är bra på något när jag inte är det
- alltid ha under 20% på mobilen
- gunga i min knarrande gungstol som en liten tant
- prata med mina katter
- vara osocial
etc.
LMAO
idag var jag orolig över att inte bli så nära vän med de nya tjejerna i klassen (varav en är jättesnygg) typ?? de pratade rätt mycket så jag antar att det är bra att de blir vänner?? jag känner mest för att bli vän med dem så det inte blir som det blev med de andra i klassen. men jag är så blyg och vågar inte ta första steget??
men sedan träffade jag min bästis på rasten och jag blev så himla glad, har saknat henne så mycket. vi är så lika, vi typ tycker samma saker är söta och vi båda har tittat på yoi, och tänker likadant. vi till och med båda bär vad samhället säger är pojkkläder :)) hon påpekade det och ba YAY
hON HADE EN SÅ SNYGG SKJORTA DÖR
vi stod ute och pratade innan hon skulle gå iväg och sedan kom de från min klass och det blir stelt varje gång typ för de är inte vana vid den jag är när hon är omkring, lol. hon sa att hon längtade till imorn då vi kan träffas längre (vi går i olika stadier så ses bara på rasterna) ocH JAG ÄLSKAR HENNE SÅ MYCKET
det gjorde min dag när jag insåg att vi verkligen är bästa vänner
