Vissa vänskaper varar
för evigt
genom vått
och torrt,
tider då
man ler
eller
när allt
rasar samman.
I andra
går känslan
hur världen
krossades
i tusen och åter
tusen glasbitar,
under kalla kvällar
och likaså blickar.
Men
våra ögon
säger allt,
speglar orden
i viskande toner
"du är fortfarande min bästa vän"
vad tycker ni??
