Jag tror att det är få som förstår hur mycket jag vill träffa min farbror just nu. Jag vill såklart träffa farmor, farfar och morfar också men just mu går jag omkring med en sån gnagande längtan efter min farbror att det på riktigt gnager. Jag verkligen känner hur det äter upp mig inifrån.
Det är inte så att jag bara fått för mig att längta efter honom, men igår satt jag och pappa och pratade om släkten och han berättade så mycket om Johan. Jag hade verkligen velat ha honom som farbror. Han var tydligen rolig att umgås med, snäll och han älskade ord. En gång när han va liten sa han "jag kan höra hur fåglarna sover" och en annan gång sa han "kan vi tända lampan så vi kan se om det är ljust ute?". Jag hade verkligen velat lära känna honom. Han skulle bli min bästis alla dagar i veckan.
Jag tror att han har pratat med min lillebror en gång och han har också visat tecken att han finns kvar till sin flickvän. Han sa också att han skulle bli ett spöke. Jag skulle bara vilja prata lite med honom och känna hur det är att krama honom. Det är allt. Och jag tycker att pappa förtjänar att ha sin bror kvar. De var bästa vänner och höll alltid ihop.
YOU ARE READING
att tänka högt i ert huvud
RandomVIKTIGT: om ni vill lära känna geniet bakom den här sidan är denna boken min bästa hänvisning ÄNNU VIKTIGARE: ända fram till kapitlet som kallas "nystart" vet jag inte riktigt om jag kan garantera att kvalitén är så bra. kanske inte så kul att läsa...
