Lisa och Saga vet hur ärrad jag är över Fred Weaslys död. Det är på riktigt en av de sakerna som jag mig ledsnast. Jag är därför tvungen att skriva det här kapitlet. För min skull, för Freds skull, för George och för alla hans närstående.
Jag tror att jag blir så ledsen dels för att jag är mmer, alltså gillar Marcus och Martinus. Låt min förklara: Eftersom de två är enäggstvillingar och jag är mer eller mindre insatt i deras relation kan jag verkligen förstå hur jävla pissigt det måste vara att förlora sin andra halva. Bokstavligen. Liksom DE HAR VARIT SAMMA VARELSE INNAN ÄGGET DELADE SIG.
Sen kan man ju inte annat än älska Fred och George och det blir bara så fel när han dör. Om jag skulle få välja att ta tillbaka en av alla döda från Harry Potter skulle jag välja Fred alla dagar i veckan. Och jag kommer aldrig förlåta J.K Rowling för att hon döda honom. Liksom HOW DARE SHE.
Han förtjänade inte att dö. Verkligen inte. Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag kommer ALDRIG komma över det och det kommer ALLTID att göra mig frustrerad att han dog.
Peace out
YOU ARE READING
att tänka högt i ert huvud
RandomVIKTIGT: om ni vill lära känna geniet bakom den här sidan är denna boken min bästa hänvisning ÄNNU VIKTIGARE: ända fram till kapitlet som kallas "nystart" vet jag inte riktigt om jag kan garantera att kvalitén är så bra. kanske inte så kul att läsa...
