Titanium (the fooo)

Kap 1

*Gabbies perspektiv*

Nellie hade precis gått hem, för jag ville ha lite ensamtid med Bradd, det plingade på och jag tror aldrig att jag har sprungit så snabbt nerför trappan bara för att öppna dörren.

"BRADD" Skrek jag och kastade mig i hans armar.

"Hej gmn" Sa han och jag kunde se framför mig hur han log. Jag drog ifrån och kollade in i hans bruna ögon.

"Varför har du inte svarat på alla mina sms? Jag trodde nästan att du var död?" Sa jag och fnissade lite.

"Gabriella, vi måste prata.."

"Om vad?" Frågade jag oroligt.

"Eeee, om mig typ. Jag har inte varit en bra pojkvän under sommarn" sa han och kliade sig i nacken.

"vad menar du?" Frågade jag med gråten i halsen.

"Jag var otrogen" viskade han och kollade ledset på mig.

"Bradd, vi löser det. Vi kan bara gå vidare" sa jag och svalde.

"Gabriella, jag är otrogen och du säger att vi kan lösa det? Jag var hemsk emot dig" sa han och blev tårögd. "Jag älskar dig, men jag släpper taget nu så att du kan hitta nån bättre. Det är slut Gabbs"

Jag kunde inte hålla inne det längre, allt flög ut. Alla känslor, alla tårar.

"Jag bryr mig inte, jag vill vara med dig, jag bryr mig inte om att du varit otrogen. Snälla?" Viskade jag.

"Jag e ledsen Gabbs, det är jag verkligen" han hade också börjat gråta nu. Men han gick endå emot dörren. "Snälla?" Viskade jag igen.

"Vi ses i skolan Gabbs" mumlade han och log emot mig, innan han försvann utför dörren. Jag gav ifrån mig ett högt skrik och ramlade ner på golvet. Det kändes som om mitt hjärta stannade och benen slutade fungera. Nellie kom inrusandes genom dörren och hjälpte mig upp på bena.

"Gumman vad fan har hänt?" Frågade hon och räckte mig jackan. Jag fick inte ut några ord.

"Ledsen men vi måste till Isac nu, han kan säkert muntra upp dig" Sa hon och ledde mig in i en taxi. Jag kollade bara rätt ut i tomma intet och gapade efter luft. Tiden liksom flög förbi och innan jag visste ordet av det så var vi framme vid annaexet. Nellie hjälpte mig ut från taxin och la sin arm om mig så att jag kunde stödja mig på henne. När vi kom fram till säkerhetsvakten så visade Nellie upp våra pass och säkerhetsvakten släppte in oss. Konserten började inte fören om 7 timmar, men Isac ville ha stöd innan. När vi började gå upp för trappan så kände jag hur mina ben vek sig och jag ramlade ner på rumpan.

"ISAAAAAAAAAC" kunde jag höra Nellie skrika. Tårarna började komma igen, precis i tid för att Isac kom och drog in mig i en varm kram, en sån trygghetskram som bara han kan ge.

"Gumman, kom. Jag har dig, allt e okej" viskade han och kysste mig i pannan. Han bar upp mig i hans famn och började gå upp för trappan och sedan in i nått rum. Jag kunde fortfarande inte prata, jag var helt stum.

*Felix perspektiv*

Jag och killarna gick in på vårt tillhåll elr vad man nu kan säga och mättes av en gråtandes Isac. Det stod en brunett bredvid honom som försökte trösta honom. I soffan låg det en tjej i vår ålder tror jag, hennes mascara hade runnit långt ner över hennes kinder och hon såg helt stum ut. Det såg ut som att hon darrade på långt håll.

"Isac vad fan har hänt? och vem är dem?" Tog Omar sig mod till att fråga.

"Detta är tjejerna jag pratade om, mina bästisar. När dem kom hit så hade hon i soffan kollapsat nere vid trappan och hon pratar inte så vi vet inte vad som har hänt" Sa han och fällde en till tår.

Jag kollade emot soffan på den blonda tjejen som låg och kollade upp i taket.

*Gabriellas perspektiv*

Varje sekund försökte jag trycka fram ett ord.

"I-isac" lyckade jag till slut kvida fram. Isac hoppade emot mig och kramade om mig helt överlycklig.

"H-han" mer Hann jag inte säga innan tårarna kom igen.

"Han vadå?" Frågade Isac och kollade på mig.

"Han gjorde slut" viskade jag och log emot Isac. Han drog sin tumme under mina ögon och drog bort några tårar.

"Vill du ha något?" Hörde jag nån säga. Jag kollade bakom Isac och såg att det stod 4 killar bakom honom. Det var en ganska söt kille som frågat mig.

"Nej det är lugnt, men tack endå" sa jag och satte mig upp i soffan. "Ni måste vara the fooo" sa jag och log emot dem 4 killarna.

"Aa, detta är Omar, OG och Oscar, jag heter Felix" sa den söta killen som hade frågat mig om jag ville ha nå.

"Gabriella, fast mina vänner kallar mig Gabbs" sa jag och log.

"Asså grabbar vi får öva senare, jag ska träffa nån" sa Omar.

"Amen näe, Omar vafan? Vi ska öva nu, inte senare, nu!" Sa Oscar allvarligt och kollade på Omar.

"Snälla?" Bedjade Omar med stora ögon.

"Omar, du går ingen stans" Sa Felix irriterat.

"Amen okejdå" Svarade Omar, och de 4 killarna gick ut ifrån rummet.

"De verkade trevliga ju!" Sa Nellie och kollade emot dörren dem försvunnit igenom.

Men tanke på att jag kännt Nellie ett tag så kan jag se att det är hennes blick hon får när hon ser någon elr något hon gillar. Själv föredrar jag ikke komplicerade förhållanden, med okända personer liksom. Men det är väll lite annorlunda när ens bästa vän är superkändis typ.

"Gabbs, e du okej?" Frågade Isac försiktigt och drog in mig i en kram.

"Jag vet inte" svarade jag och log. Isac hade en sån där doft som man kände sig trygg i, oavsett i vilken sittuation.

"Aja nu ska vi ha kul, och inga jävla deeptalks" skrek Isac och kastade en näve popcorn på mig.

"EY? Din jävel det ska du få igen för" skrek jag och drog upp en tom Coca-Cola flaska som jag började jaga honom med. I ren hastighet råkade vi springa in i det där rummet där killarna hade försvunnit, men jag hann inte tänka på det för jag måste komma ikapp isac. Vi sprang igenom en minikorridor och sedan sprang isac genom en dörr. Jag slet upp dörren och började springa men råkade springa in i någon och ramlade över den personen. Jag öppnade ögonen och såg att jag hade ramlat på Felix.

"Eeee förlåt, här" sa jag och räckte fram min hand. Han tig tag i den och reste sig upp.

"Det är lugnt" svarade han och försökte le ett charmigt leende.

"Vad bra, för nu måste jag hitta Isac och mosa den jäveln, såg ni honom?" Frgade jag.

"Eee du har något där" Sa Omar och pekade på mitt hår. "Här, jag hjälper dig" han drog ut en popcorn och jag röt till.

"ISAAAAAC" var det sista jag sa innan jag började kuta vidare i korridoren.