Chapter 5: Necklace

2 1 1
                                    

I can still remember it. That thing happened last night. I was like a girl character being saved by a hero. Speaking of which, how did "Black" left? Pader na yung nasa dulo ng eskinitang iyon. Unless he climbed that wall which is kinda amazing.

Naalala ko ang box na nasa lamesa na tabi ng kama ko. It keeps me wondering kung kanino ito galing.

"Hey. You're awake." His familiar voice echoed in my ears. I saw Kyle sitting beside me. Hinahanap ko naman si Jessy pero wala siya doon. "Don't worry. Pinauwi ko muna siya para makapagpahinga. Buong gabi ka niya binantayan." Sabi niya why is he here anyway? Napatingin naman ako sa bintana, medyo madilim pa at dark blue ang kalangitan.

Made me wonder something. "Sayo ba galing ang box na yan?" Sabay tingin sa lamesa. Napatingin rin siya, "Nope. Your friend said you were holding it nang dinala ka dito." Sabi niya.

Hinahawakan? I don't remember bringing or holdinb such a thing. And masyado siya malaki para hawakan.

"Great minds think alike eh?" Hirit niyang bigla at napangiti namn siya. "Kinda suspicious of you holding such a box. Someone must've placed it on your hand."

Exactly. Wait... Can't it be...

"I also heard na someone saved you?" Tanong niya sa akin. Made me remember of Black and the things Kyle said to me.

I have an assignment in this school...

Someone's after her life...

Can't it be... Naaah. Hindi naman siguro, why would someone try to kill me? Wala naman akong yaman or any treasures na pweden nakawin.

"Hey?" Napatigil naman ako sa pag iisip at napatingin ulit kay Kyle, "Some deep thought there huh? You okay?" Tanong niya and I just nodded. "How did you know anyway?" I asked him, liblib at madilim ang eskinitang yun kasi eh. "Somebody witnessed, almost like impossible right?"

Magsasalita pa sana ako but he reached for the box and he opened it. Nang ilabas niya kung ano ang nasa loob nito, parang napanganga na lang ako.

It was a necklace. It was a diamond shaped green necklace, pero hindi siya as in diamond, kinda like the pimbob on the game franchise "The Sims".

"I think this really is for you." Sabi niya, ipinihit niya ito. And them he smiled, pinihit niya ulit at isinuot na sa leeg ko. Then he picked up a sticky note from the box

 

"Please wear this at all times."
                             -Black

As he read that a triumphant smile wore his face. As if that he knew what's up.

"Well, I have to go. My notes were on the table, return them once you finished." Sabi niya naglakad papunta sa pinto. Hinawakan niya ang door knob then looks at me. "Get well." Just like that he opened the door and then leaves. Hindi ko alam kung matutuwa ako sa cold way na pagkakasabi niya, is tha how he treat his friends?                                           

Anyway, napatingin naman ako sa kwintas na isinuot niya sa akin. Naalala ko nang pinihit niya ito, out of curiousity pinihit ko yun ulit and a blue light started flashing from the center of it. It's kinda like a alarm but with no sounds, nakatitig naman ako sa pag ilaw ng kwintas na suot ko, why is there a flashing light here anyway? May stall ba na nagtitinda ng ganitong kwintas? Blue Magic? or somewhere else?

Pinihit ko na rin ito pabalik thinking na baka maubos ang battery, or kung may battery ba talaga ito. Minutes pass and medyo tahimik sa room when a nurse opened the door and nakita kong may kasunod.

"ERIIIIN!" Pasigaw na sabi ni Jessy at dali daling lumapit sa kinahihigaan ko. "OKAY KA LANG BA!? ANO MASAKIT SAYO!? SINO MAY KASALANAN NIYAN!? WAG LANG PAPAKITA SA'KIN YAN BABASAGIN KO PAGMUMUKHA NUN!!" Patuloy niyang pagsasalita, I wanted to cut it but natatawa ako sa reaction niya kaya hindi na lang.

"Jessy, you're exaggerating." Riel cut her off. "How do you feel Erin? I heard may nagligtas daw sayo..?" Pagtatanong niya sa akin. I'll say it's kinda straight forward question but, "Oo meron, but i never had even a glimpse of his face. Tinakpan ng dilim ng eskinita yung mukha niya." Sagot ko sa kanya. "I see. So I assume he wears all "Black" too." Napangiti naman ako sa sinabi ni Riel "Yeah." Nakita ko naman na nagwiden ang mga mata ni Jessy, she's gonna spill something! I knew it!

"OH MY GHAD! ITO BA YUUUUN!?" And there she goes, "Like in Kdramas na may isang lalaki wearing all black and iniiwasan niya makita ang mukha niya, while he was protecting a girl reporter! KYAAAAAAH!" As I though, napatawa na lang ako at napaface palm naman si Riel. She has been a Kdrama fan since like, Grade 7. "Oh my god Erin! Gising ka na!" Then napaharap kaming lahat sa pintuan ng bumukas ulit ito once again.

It displayed a very familiar image of a woman as she walk inside my room. "Mom" I said. Nagsi tayo naman sila at nagmano nga kay Mom as a sign of respect. "Ohohoho so nandito pala mga kaibigan mo. How do you feel na?" Tanong niya sa akin, nakikita ko sa mga mata niya ang saya dahil siguro gising na ako pero deep inside, I knew she had been stayed with me here worried sick. "Anak ano ba kasi talaga ang nangyare?" Tanong niya sa akin. Huminga ako ng malalim at kinuwento ang mga nangyare kay Mom.

"Ehhh!? Someone's after you!? God kailangan may security ka hindi pwede 'to!" Sabi niya at hindi mapakali kakalingon "Mom, I'm okay, I can take care of myself." Sabi ko at napafacepalm siya. "Look, kung hindi ka niligtas nung... kung ano man pangalan nun. Baka kun ano pa nangyare sayo

        

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Jan 29, 2018 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Mystery WithinWhere stories live. Discover now