Idag när jag kom in i skolan så hörde jag ett skrik. Ditt skrik. Jag sprang, så fort jag kunde. Jag hittade dig liggandes på golvet i en tom korridor, med armarna skyddande ditt huvud. Och där stod dom. Mina vänner som inte är mina vänner längre. Jag sa till dom att låta dig vara. Dom lyssnade inte. Dom slog mig istället. Men jag hade inget emot det. Så länge dom inte slog på dig. Dom lämnade oss sedan där, blödandes och liggandes på det kalla golvet. Men jag ångrade inget. Jag hävde mig upp för att hjälpa dig. Du tog emot min hjälp. Våra händer möttes och våra ögon fick kontakt. Du log. Jag log. Vi log mot varandra. Du är vacker när du ler. Men jag vågade inte säga det.
YOU ARE READING
Beautiful?
Short Story"Du är vacker" En mening, tre ord, fyra stavelser, tio bokstäver Som är helt omöjligt att formulera
