Always together - The Fooo

Kapitel 15 - Jennifer

Jennifer´s perspektiv

"Jennifer?" Hörde jag mamma ropa från köket när jag kom in i huset.

"Vad är det?" ropade jag tillbaka med en aning irriterad ton.

"Kom, det är viktigt" ropade hon.

Jag tog av mig skorna och hängde upp jackan, sedan gick jag mot köket. I köket satt mamma och pappa mittemot varandra vid köksbordet.

"Hej, Jennifer. Kan du sätta dig här vid oss, vi måste prata med dig en stund" sa min pappa och pekade på stolen bredvid sig. Jag gjorde som han sa och satte mig på stolen.

"Vad är det?" sa jag och kollade på dem båda.

"Jo, det är såhär.." började mamma.

"Vi känner att vi måste ta en paus ett tag" fortsatte pappa och kollade sedan på mig.

Vadå ta en paus? Ska dem skiljas eller?

"Va? Ska ni skiljas?" skrek jag även fast dem skulle höra om jag viskade.

"Nej, gumman. Bara en paus ett tag, vi måste reda ut lite saker" sa mamma och betedde sig som att det var ingenting.

Tårarna rann nu ner som floder för min kind, jag sa inget till nån av dem utan sprang bara upp på rummet. Jag packade ihop alla saker jag behövde ha med till våran sleepover. Sedan sprang jag ned för trappen igen med hopp av att ingen av dem skulle se mig, men det var för mycket att hoppas på.

"Jennifer, vart ska du?" sa pappa och kollade på mig.

"Jag ska till en kompis, hejdå" sa jag och gick ut i hallen och tog på mig skorna.

Jag stod utanför huset och väntade på Oscar, han kom efter ungefär 5 minuter.

"Vad har hänt?" sa han och torkade bort en tår från min kind.

"Mamma och pappa, dem ska ta en paus.." sa jag medans jag snyftade.

"Kom här" sa Oscar och drog in mig i en kram.

Vi kramades en stund, sen hoppade vi på moppen och åkte hem till Oscar.

När vi kom dit var vi själva en stund innan de andra kom, så då passade vi på att ta fram lite snacks och dricka. Precis när vi hade tagit fram allt och var klara hör vi att nån ropar "Ogge is in the house" från hallen. Jag sprang till hallen och gav Ogge en kram.

"Tjena Ogge" sa Oscar och dem gjorde nåt konstigt handslag som för mig skulle ta en hel dag att lära sig.

"Är dem andra här?" sa Ogge och kollade på oss.

"Nej, men dem borde komma vilken sekund som helst" svarade Oscar honom. Ogge nickade som svar. Vi gick och satte oss i soffan och pratade om lite allt möjligt.

"Ogge?!" sa jag och kollade på honom.

"Jaa?" svarade han.

"Vart är Omar? Han bor väl hos dig, borde inte han komma med dig då?" frågade jag honom.

"Jag ringde honom när jag gick, och han sa att han skulle komma direkt hit. Han var och gjorde någonting" svarade Ogge och ryckte på axlarna.

"Okej, då borde han ju komma snart" sa jag.

Efter ungefär 5 minuter hörde vi "Hejsvejs" nerifrån hallen, och vi förstod direkt att det var Nicki och Felix.

"Hej på er" sa jag och gav dom en kram.

När dem hade hängt av sig jackan och skorna, gick vi och satte oss i soffan igen.

"Var är Omar?" frågade Nicki och kollade på oss.

"Han ska komma snart" svarade jag henne och gav henne en blick som betydde du vet inte mer än vad jag vet.

Nicki nöjde sig med svaret och nickade.

Oscar´s perspektiv

Det hade gått en timme nu och Omar hade inte kommit än, så vi bestämde oss för att ringa honom.

Jennifer tog upp hennes mobil och slog in Omars mobilnummer, hon tog på högtalare så alla kunde höra. Efter några signaler svarade Omar.

"Hej det är Omar" sa han i telefonen.

"Hej Omar, vart är du?" Frågade Jennifer med en lite irriterad röst.

"Ehm asså.." började Omar.

"Vadå?" frågade Jennifer honom.

"Jaghartappatbortmig" sa Omar jätte fort, det var nog mening att vi inte skulle höra.

Alla började skratta som galningar.

"Är du dålig eller?" sa Felix till honom i luren. Omar muttrade något vi inte kunde höra som svar.

"Omar, vad ser du?" sa Jennifer när vi alla hade lugnat ner oss en aning.

"Ehm, H&M.." sa han lite osäkert.

"Omar, H&M finns överallt. Vet du ungefär vart du är?" sa Jennifer seriöst nu.

"Nej, men det finns en tant där borta, jag kan fråga henne. Jag ringer om jag inte hittar ändå, Hejdå" sa Omar och la på innan vi hann svara.

"Ska vi se på film?" sa Felix och kollade på oss andra.

"Jaaa!" skrek vi alla i mun på varann.

Ogge valde film och såklart blev det en skräckfilm, själv tyckte jag det var ganska kul, men det gjorde inte tjejerna. Jag såg direkt hur Jennifer spände hela kroppen och gav Ogge en iskall blick.

"Det är lugnt Jennifer, du kan sitta bredvid mig" sa jag och skrattade lite tyst åt att hon var så rädd.

Jennifer satte sig bredvid mig och hon höll min hand, hon hoppade till ungefär en gång i minuten och alla skrattade åt henne varje gång.

"Sluta skratta, filmen är ju läskig" sa hon och kollade surt på oss andra.

"Du ser så rolig ut när du hoppar till hela tiden" sa jag till henne och log.

Alla var jätte koncentrerade på filmen, jag kollade runt lite på alla och såg att Nicki låg med huvudet på Felix mage. Dem var faktiskt väldigt söta ihop, Felix hade berättat att dem varit kompisar ända sen dem var små, men ändå. De var faktiskt väldigt gulliga.

När jag kollade på Jennifer såg jag att hon hade somnat mot min axel. Hur kunde hon somna när vi kollade på en skräckfilm?

Efter en stund hörde vi Omar ropa från hallen, "Jag är här nu."

Jag väckte Jennifer och alla sprang ner till hallen, men när vi kom ner var han inte ensam. Han hade en tjej med sig.

"Hej allihopa, det här är Julia" sa han och pekade på tjejen som stod bredvid honom.

_________________

Hej! Tack till alla som läser våran fan fiction, vi blir jätte glada. Kommentera och rösta gärna :) Sprid gärna denna fan fiction till era kompisar eller så. :) Nästa kapitel kommer förmodligen upp inom kort. 

Kram Lotta :*