Always together - The Fooo

Kapitel 45 - Jennifer

Julia's perspektiv

Det var den bästa kyssen jag någonsin fått. När vi slutade kyssas kollade jag han rakt in i hans ögon och log.

"Hejdå min fina" sa Omar och kramade om mig en sista gång.

"Hejdå" sa jag och gick upp till min ytterdörr.

Jag öppnade dörren och sprang upp till mitt rum, när jag stängde dörren så plingade mobilen till. Det var ett sms från Jennifer så stod det "Hur gick det, vad hände? Hånglade ni?" Jag skrattade tyst för mig själv, typiskt Jennifer att skicka sånna sms, jag svarade med "En kyss, men den var underbar. Tror jag är kär". Det tog inte många sekunder innan jag fick svar av Jennifer då hon skrev "OMG, Julia + Omar, Felix + Nicki, jag och Oscar! Nu är det bara Ogge och Tilde kvar!!" Jag svarade med "Ja, dem blir nog tillsammans snart också" sedan la jag ifrån mig mobilen och gick in i badrummet för att tvätta bort sminket.

Jennifer's perspektiv

Jaa! Nu är det bara Ogge och Tilde kvar, och det är nog bara en tidsfråga.

När Julia skrev att de hade kysst skrek jag ut i rummet "Julia och Omar!" Alla kollade konstigt på mig och sedan förklarade jag att de hade kysst varann.

"Äntligen" sa Oscar och log.

Det plingade på dörren och jag gick och öppna den. I dörröppningen stod det ingen mindre än, Fredde.

"Hej snygging" sa han och log.

"Vad gör du här?" svarade jag irriterat.

"Vem är det?" Hörde jag Oscar ropa från vardagsrummet.

"Jag ser att du har dina the fooo kompisar här" sa han.

"Var det något mer?" sa jag.

"Ska du inte bjuda in mig?" sa han och låtsades se ledsen ut.

"Det kan du glömma" svarade jag kaxigt, jag försökte stänga dörren men då ställde han sin fot vid dörröppningen.

"Snälla" bad han.

"Nej, förstår du inte?!" Skrek jag i hans ansikte.

"Jennifer, vem är det egentligen?" Hörde jag Oscar ropa en gång till, jag ville inte att han skulle träffa Fredde, de skulle bara bli bråk.

"Det är ingen, jag kommer snart" ropade jag tillbaka.

"Ingen, ser att jag har fått ett nytt smeknamn! De gillar jag" Sa Fredde och log mot mig.

"UT!" skrek jag en sista gång och pekade utåt.

"Men varför kan inte ingen få vara med en liten stund?" frågade han.

"DU SKA UT!" skrek jag och då kom Oscar springade till hallen.

"Vad är det som står på här?" sa han och när han såg Fredde stannade han upp, han fortsatte sedan med "Och vad gör den idioten här?!"

"Jag vet inte han bara dök upp från ingenstans och han vägrar gå" sa jag och försökte förklara mig själv även om jag inte behövde.

"Jag tänkte hälsa på mina gamla små vänner" sa Fredde och log.

"Du ska lämna oss ifred, okej?!" sa Oscar.

"Det är inte okej! Jag tycker att du och ditt lilla pojkband kan gå och leka one direction någon annan stans!" skrek Fredde och klev in ett steg i hallen.

"Nej, nu får det vara nog" sa Oscar och slog Fredde med knytnäven hårt i ansiktet.

"Är det nu jag ska börja gråta och gå hem?" sa Fredde och log mot oss.

"Det skulle jag rekommendera" svarade Oscar och slog honom ännu en gång.

"Jaja, jag ska väl gå hem. Men först, lite sanning eller konsekvens kanske?" sa han och tryckte sig ännu längre in i hallen.

"Vad är det för fel på dig, har du inga egna vänner?" skrek jag i hans ansikte.

"Jag har gott om vänner, oroa dig inte för det du. Men just idag var jag sugen på att titta till mina alldeles egna kändisvänner" sa han.

"Men vi har inte lust att vara med våran dryga-hemska-ickekompis" sa jag och vände mig för att gå tillbaka till dem andra.

"Sakta i backarna! Vi har ju inte fått ett ordentligt hejdå ännu" sa han och drog in mig i en lång kram, jag kände hur Oscars blick brände i ryggen och under kramen kände jag hur fredde la ner en lapp i min ficka.

"Hejdå, kära vänner" sa han och vände sig om och gick ut.

Vi gick tillbaka till dem andra och satte oss ner i soffan.

"Vart har ni varit?" Frågade Ogge oss.

"Fredde kom" suckade jag.

"Han är en riktigt konstig typ" sa Oscar och vi andra nickade.

"Jag tror det är dax för oss att gå hem nu" sa Ogge och de gick mot hallen, vi sa hejdå till dem och gick upp för att göra oss i ordning.

Vi gick in i sovrummet och la oss, Oscar somnade direkt men jag kunde inte sova. Jag kom på att Fredde la en lapp i min ficka så jag gick upp ur sängen och fram till jeansen jag hade haft under dagen. Jag väcklade upp lappen och läste den om och om igen. "Möt mig imorgon kl 20.00 vid bänken vid parken, annars kommer jag ta hand om dina kändisvänner -Fredde". Vem tror han att han är? Jag HATAR den killen.

Jag kollade bakåt och såg att Oscar fortfarande sov, ingenting får hända honom! Eller någon av de andra, jag måste träffa Fredde imorgon.

Nästa morgon vaknade av att jag hörde regnet smattra mot fönstret, bra start på dagen. Jag kollade bredvid mig men Oscar låg inte där så jag gick ner för att kolla om han var där.

Han stod i köket och gjorde pannkakor med nutella, min favorit.

"Godmorgon min prinsessa!" sa han när han såg mig komma ned för trappen.

"Godmorgon min prins" sa jag och började fnissa.

"Varsågod och sitt" sa han och drog ut en stol där jag skulle sitta.

"Vad fint du har gjort" sa jag och satte mig på stolen.

"Allt för min prinsessa" sa han och la en pannkaka på min tallrik, sedan la han en på sin också och satte sig på stolen mitt emot mig.

Vi småpratade lite och klockan hade redan hunnit bli 11.

"Oj, vad mycket klockan har blivit! Jag måste gå hem"

"Okej" sa jag och kysste honom innan han gick.

Resten av dagen satt jag bara och väntade in att klockan skulle bli 20. När kl var kvart i 8 så gick jag för att ta på mig skorna. Jag gick mot bänken och såg han sitta där och le mot mig.

"Vad bra att du kom" sa han och log.

____________________

Förlåtförlåtförlåt!

Har varit så mycket med skolan!! Men nu är ett kapitel uppe och jag ska försöka bättra mig.

Tycker ni att det ska komma en bok två på denna? Kommentera.

Glöm inte att votea också!

Puss&Kramisar