Always together - The Fooo

Kapitel 4 - Nicole

Ogge's perspektiv

"Går det bra att få tag på Nicole eller?" Frågade jag Jennifer.

"Nej det ser du väl?" Muttrade hon fram och slängde i mobilen i väskan igen och suckade tungt.

"Vad är det som har hänt?" Frågade jag Jennifer och satte mig bredvid henne,

Jennifer är en av dem få "tjej kompisar" som jag verkligen litar mest på. Okej, Nicole är ju också schysst och jag litar på henne men hon och Felix har en jätte bra relation med varandra. Felix och hon har ju varit bästa vänner sedan de var små. Felix kan snacka om Nicole hela tiden hur schysst hon är och mycket mer. Men Jennifer är verkligen speciell. Jennifer ska precis öppna munnen för att prata men precis då busvisslade någon och dem kom från Felix.

"Aww, ska Ogge visa nu för lilla Jenn att han älskar henne?" Hörde vi Felix säga med en retsam ton. Jag små himlade med ögonen och suckade medan Jennifer gav Felix världens mördarblick. Både Felix och Nicole retade oss med att jag och Jenn kommer bli tillsammans någon gång. Men jag har verkligen inte känslor för henne, jag gillar henne som en vän och inte mer.

"Vet du var Nicole är?" Frågade jag Felix

"Nej det vet han inte för att han gjorde så att Nicole mår piss idag!!" Sa Jennifer med en ganska hög ton innan Felix fick säga något.

Jag kollade chockande på henne. Felix och Nicole ovänner? Hur? Varför? frågor kom upp inom mig som jag vill ha svar på.

"Du har absolut ingen anledning att lägga dig i detta Jenn!!" Sa Felix med någon irriterad ton och man såg på Jennifer att hon var sur nu, riktigt sur.

"Såklart har jag en anledning att lägga mig i!! Nicki är också min vän om du har glömt bort det?! Och förresten, din så kallade "flickvän" är idiotisk" Sa Jennifer tillbaka med en väldigt kaxig ton.

"Du säger förfan inte så där om min tjej!!!" Sa Felix och man ser på honom hur stor lust han har slå till henne. Ogge du måste göra något så detta inte leder till något slagsmål. Jag reste mig snabbt upp och går i mellan dem.

"Asså lägg av nu! Ni är faktiskt ganska löjliga nu!" Sa jag och båda dem kollar surt på mig.

Nicole's perspektiv

"Gumman det är mat nu!" Hörde jag mamma ropa nerifrån, med en suck tog jag mig upp från sängen och gick ner för trapporna och sedan in mot köket.

"Vad blir det för mat?" Frågade jag mamma samtidigt jag drog ut stolen och satte mig ner.

"Lasagne!" Sa mamma till mig och precis efter hon hade sagt det hörde vi en dörr öppnas, såklart var det pappa som hade kommit hem från affären.

Pappa jobbar som lärare på en gymnasieskola och mamma hon jobbar på sjuhuset så hon är ledig några dagar i veckan. Men det är inte alls många dagar.

"Hej Daniel!" Hör jag mamma ropa från köket.

"Hej Maria! Hej Nicole!" Sa pappa till oss och jag mumlade fram ett svagt "hej" till honom, som jag sa hade jag inte så jätte stor lust att prata med någon. Inte ens Jennifer, hon hade ringt och sms:at mig x antal gånger.

"Men oj, vad har hänt med dig då gumman?" Frågade pappa mig men jag orkade inte prata med honom om det, jag skulle bara börja gråta då. Mamma visste redan om vad som hade hänt för hon ville ha en bra förklaring varför jag kom hem så tidigt idag.

"Hon vill helst inte prata om det Daniel!" Sade mamma och pappa bara nickade som svars och satte sig på stolen mittemot mig. Själv satt jag och kollade ner på bordet, varför skulle Felix vara så dum för? Men jag sa ju sanningen! Jag har aldrig ljugit för Felix men nu verkar han tro att jag gör det. Han tror mer på sin korkade tjej än sin före detta bästa vän som han har känt sen han var liten?!.

Under middagen var det inte så trevlig stämning, ingen av oss pratade. Men ibland brukade pappa och mamma prata om något som inte var så jätte intressant.

"Jag är klar! Tack för maten!" Sa jag snabb och reste mig upp från stolen och gick snabbt upp för trapporna och låste in mig på rummet igen. Men Nicole, du kan bara inte sitta här och gråta över någon som är idiotisk? Till slut bestämmde jag för att gå ut lite och få lite frisk luft.

"Vart ska du någonstans unga dam? Har inte du läxor att göra?" Frågade mamma mig samtidigt jag gick ner för trappen och gick mot hallen för att sätta på mig mina skor.

"Jo, men jag behöver få lite luft!" Sa jag till mamma samtidigt jag satte på mig mina converse och tog tag i min jacka och öppnade dörren.

"Okej! Men var försiktig!" Hör jag mamma säga innan jag smällde igen dörren och går ut till den kalla oktober vädret.

Felix's perspektiv

Dagens danslektion var den värsta någonsin. Jenn fick världens utbrott på mig så Ogge behövde ta ut henne från danssalen för att lugna ner henne. Sedan när dem kom tillbaka så undvek Jenn mig, Ogge hade självklart valt att vara med Jenn så han hängde med henne istället.

Just nu satt jag på en buss på väg hem, när man kommer hem är det väl bara att börja plugga.. Jag måste verkligen det om jag ska kunna hinna ikapp vissa saker jag har missat. Efter ett tag stannade bussen till och jag kollade mig runt lite för att se vart jag var någonstans.

Jag var iallafall hemma. Jag tog mig upp från sätet och gick snabbt ur bussen, jag tar ett djupt andetag och började gå. Det började redan bli mörkt nu och gatulamporna var också tända.

Efter en bit ser jag någon person lite längre bort. Jag började gå lite snabbare för jag ska kunna se vem det är. När personen har kommit in till ljuset stannar jag till. Det var inte direkt just den personen jag ville träffa, varför ska just hon vara ute när jag är ute? Varför varför, varför...

"Hej Felix!" Sade Nicki så tyst hon kunde men jag hörde gått och väl vad hon sa till mig, jag vände mig om lite snabbt och ser henne gå med snabba steg.

Hon hatar veklingen mig just nu. Men det får hon väl göra då för jag gillar inte henne direkt om hon ska hålla på att sprida lögner om min tjej. Jag fattar inte varför hon är så emot Emma för, hon är ju liksom världens finaste person. Nog om det Felix. Jag skakade bort mina tankar och fortsatte att gå hemåt.

_____________

Karm: Ebba :*